Hackare har förekommit i decennier. Men inriktningen skiljer sig åt.
För tjugo år sedan var det ”fjuniga tonårsgrabbar” som ville ta sig in i offentliga datorer och sedan lägga ut bevis på nätet om hur duktiga de var. Höjdpunkten nåddes när en yngling lyckades ta sig in i FBIs system och kunde lägga ut bevis för detta på nätet. Kevin Poulsen tog sig in i amerikanska försvarets känsliga ARPANET. Idag har säkerhetsutvecklingen gjort det svårare att ta sig in och dessutom har de som lyckats råkat ut för så hårda straff att det avskräckt andra. Du läser inte längre om tonåringars bravader i databranschen.
För tio år sedan handlade det mest om att kapa och kopiera stora databaser, till exempel kundregister och kreditkortsuppgifter. Uppgifterna såldes sedan till mindre nogräknade företagare som använde registren för att skicka reklam och för olika sorters bedrägerier.
För fem år sedan dök det upp utpressningsmejl och ”malware”. Det gick ut på att avsändaren lyckades kryptera hela datasystem och krävde lösensummor för att lämna ifrån sig ett lösenord som låste upp systemet. Mest omtalad i Sverige blev en hackerattack som tvingade Coop att stänga 800 matbutiker under flera dagar sommaren 2021.
Idag börjar även utpressningshackarna försvinna i bakgrunden, Ändå har antalet hackerattacker ökat markant. Det handlar nu varken om att bevisa sitt eget stora ego eller att tjäna pengar. Syftet kan tyckas oklart, men det mesta talar för att det är främmande makt (läs Ryssland) som testar sin förmåga att angripa vårt lands grundläggande infrastruktur. Innan den stora attacken sätts in så finns det ju anledning att testa sin egen förmåga. Det tycks vara vad som sker nu genom attacker mot tågtrafiken, sjukvården med mera.