Politikerna kommer och går. Men det är ekonomin som rår.
Föregående regering fick oförtjänta poäng på grund av en utdragen och urstark konjunktur. Som de dock inte lyckades omsätta i höjd sysselsättning och väljarstöd. Den nuvarande regeringen har visserligen fått upp sysselsättningen, men inte väljarstödet.
Den gynnsamma konjunkturen har byggts upp på ett antal faktorer, vars effekter nu förefaller vara uttömda. Produktiviteten har ökat starkt eftersom företagen varit välinvesterade och med bara lite ökad arbetsstyrka kunnat utöka produktionen märkbart. Men nu hamnar man i läget där man tvingas rekrytera mindre effektiv arbetskraft – för ingen annan finns att få. Produktiviteten sjunker. Vidare ökar räntorna som en följd av den amerikanska subprime-krisen, vilket leder till ökade kostnader och press uppåt på priserna. Samt mindre försäljningsvolymer, eftersom benägenheten att köpa på kredit minskar. Sverige är sedan mycket länge starkt beroende av starka dollarkurser – då kan vår industri sälja mycket till USA och få mycket i kronor när dollarn växlas in, liksom andra svenska industrier får mycket i kronor när de säljer på internationella marknader med prissättning i dollar. Men dollarn har sjunkit som en sten och det slår mot svensk industris konkurrenskraft. De expansiva effekter som vi kunde ha hoppats på på grund av sänkta skatter uteblir också – eftersom skatterna inte sjunker. Sänkt fastighetsskatt kompenseras till exempel helt med höjd reavinstskatt och fiktiva räntor på skattekrediter.
Politikerna fortsätter att slösa bort svenska folkets resurser genom att till exempel tvinga fullt funktionsdugliga kärnkraftverk att vara stängda, trots miljardinvesteringar och genom att fortsätta med kopiöst dyra infrastrukturprojekt där medborgarna inte alls får ut någon valuta för pengarna (senaste i genren är att en miljard ska satsas på att en tunnel på 300 meter genom en park i Stockholm, enbart för att tunneln ska byggas underifrån istället för att man gräver upp ett schakt och fyller igen det efter bygget). Den miljarden kunde lika bra brännas på tippen, så att vi fick ett lite mer pedagogiskt exempel på med vilken omsorg staten hanterar medborgarnas skattepengar.