Frankrikes socialistiske premiärminister Lionel Jospin tar täten för att ordna en ny ekonomisk kris. Den franska regeringen har beslutat att arbetstiden ska förkortas från 39 till 35 timmar. Först för de stora företagen, men inom några år för alla företag.
Motivet är att minska arbetslösheten. Men en sådan åtgärd kommer inte att minska arbetslösheten. Den kommer att minska produktionen och efterfrågan. När produktionen minskar får de anställda naturligtvis mindre betalt och de kan köpa mindre av varor och tjänster. Om (som i Frankrike) lagstiftningen säger att lönerna ska vara oförändrade löser marknaden problemet genom inflation, även om det blir lika många francs i plånboken kan dessa francs inte köpa lika mycket som tidigare.
I Tyskland har man genom kollektivavtal sänkt arbetstiden under senare år. Den tyska konkurrenskraften har försvagats, exportindustrin har gått halvknackigt och arbetslösheten har ökat kraftigt. Tyskland som i decennier varit Europas ekonomiska lokomotiv har blivit ett av länderna i mängden (även om det på grund av att det är Europas folkrikaste land naturligtvis betyder mycket. Tyskland har med eftertryck bevisat att teorin om arbetsdelning inte fungerar.
Orsaken är enkel. Företagen anställer personal för att de ska uträtta ett arbete. Företagen anställer de som producerar mer än de kostar. Om det gäller vissa uppgifter, som blir alltmer sällsynta i det moderna samhället, kan man visserligen anställa några till för att producera mer om arbetstiden per person förkortas. Men om arbetstiden sänks generellt blir för dessa arbetsuppgifter den totala produktionen inte större för att det är fler som gör jobbet. Efterfrågan ökar inte eftersom produktionen per betald arbetstimme är oförändrad. Det fåtal som får arbete i företag som utökar antalet anställda måste komma från något annat ställe. Enligt socialistiska teoretiker kommer de alla från arbetslöshetsköerna. Enligt praktiska erfarenheter kommer de från företag med låg produktivitet, som kan tvingas att stänga igen helt.
Att arbeta mindre löser inte några problem. Arbetslösheten är ett uttryck dels för att efterfrågan är för liten, till en del för att vi misslyckas att skapa jobb som passar hela arbetskraften. Efterfrågan kan bara öka långsiktigt om produktionen ökar. Och produktionen ökar inte om vi sänker arbetstiden, tvärtom. Det finns större utsikter att sänka arbetslösheten om man satsar på att anpassa arbetsmarknaden