Försvarsministern en säkerhetsrisk
I veckan har det blivit känt att den trestjärnige generalen Johan Kihl beställt två utredningar om det svenska försvarets förmåga, utredningar som tyvärr bägge visade att försvaret inte skulle kunna stå emot de fientliga angrepp som skisserades.
Resultatet blev att Johan Kihl omplacerades och kopplades av från regeringens försvarsberedning och ersattes av en annan trestjärnig general.
Försvarsministern och ÖB Johan Hederstedt var rörande överens om åtgärden, som av försvarsminister Björn von Sydow kommenterades från Moskva av alla ställen. Utredningarna ”bygger inte på de typer av väpnade angrepp som ÖB lämnat in till regeringen och som försvarsmaktens ledning anser att vi ska planera kring” säger Björn von Sydow enligt Svenska Dagbladet.
Det är alltså Sveriges försvarsminister och Sveriges ÖB som bestämmer vilka militära angrepp som fienden ska tillåta sig framöver. Tänk om fienden tycker annorlunda? Den som resonerar på det sätt som försvarsministern och ÖB gör är en säkerhetsrisk för landet.
Det kanske kan tilläggas att den som i praktiken gjorde Sverige till medlem i NATO var Björn von Sydows företrädare som försvarsminister, Thage G. Peterson. Genom de nedskärningsbeslut som fattades under Petersons tid som försvarsminister skapades en situation som gjort det omöjligt för Sverige att klara sitt eget försvar. Även om vi skulle vilja återgå till den gamla ordningen, skulle det ta decennier att bygga upp det som bröts ned på några år.
Det förtjänar också att noteras att redan förre ÖB Owe Wiktorin satte munkavle på personalen. Överstar skulle inte få uttala sig kritiskt om den omstöpning och nedskärning av försvaret som då pågick. Att strypa den fria debatten kring en överlevnadsfråga för nationen är också en nationell säkerhetsrisk av stora mått.
Smutsig energi
På morgonen fredagen den 2 februari slogs rekord vad gäller Sveriges utnyttjande av eleffekt (ett nytt rekord slogs redan den 5 februari). Morgonen den 2 februari importerades polsk brunkolskraft motsvarande 60 MW, dansk stenkolskraft motsvarande 400 MW och dessutom var det dyra oljeeldade kraftverket i Karlshamn (330 MW) igång. Stilla stog däremot Barsebäcks kärnkraftsverks första reaktor på 600 MW. Av miljöskäl!!!