En förkrossande majoritet tyckte att förslaget till idépolitiskt program för Centern var dåligt i den enkät vi körde på Contras hemsida. Hela 87 procent svarade “dåligt”, bara 13 procent tyckte bra. Drevet har gått mot Annie Lööf som fick lov att åka hem från sin semester, göra pudlar hej vilt och ta avstånd från sådant som bara var diskussionsunderlag. Och då även ta avstånd från vad hon sagt själv för några år sedan.
Svensk politisk debatt och svenska media har i diskussionen om Centerns idéprogram visat sig från sin sämsta sida. Korta slagord väljs ut och beskrivs raljant som omöjliga, trots att det handlade om visioner som inte alls var tänkta för praktisk politik. Annie Lööf har på bara ett år blivit någon som man driver hejdlöst med. Det blir lite Håkan Juholt över det hela. Det spelar ingen roll vad hon säger. Kritikerna är där bara för att det är något som kan kopplas till henne. När moderaterna i slutet av 2011 släppte ett idéprogram kastade sig motståndare och media mangrant över påståendet i programmet att det var Moderaterna som genomdrev den allmänna rösträtten. Varefter moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten (snart blev hon före detta partisekreterare) ljög ihop en historia om att det inte var Moderaterna som genomförde den allmänna rösträtten och beklagade det som stod i idéprogrammet (läs att det var sanningen som stod där och hur det gick till med den allmänna rösträtten i Veckans Contra, http://www.contra.nu/kommentar1144.html )
Nu är det alltså Centern som lagt fram en programskrift som media misstycker till. Huvudansvarig för skriften har varit Per Ankersjö, Centerns man i Stockholms stadshus, som tidigare mest gjort sig känd som stor vän av skyskrapor. Annie Lööf hade tänkt låta debatten ha sin gång, men det gick inte för sig i det politiskt korrekta Sverige.
Mest förhatligt har varit att partiet uttalar sig för idén om fri invandring, mot skolplikt, för månggifte och mot den nuvarande reglerade arvsordningen. Inte som praktisk politik, men som någon slags långsiktigt mål.
Fri invandring är en vacker vision, att alla på hela jorden ska kunna bosätta sig där de vill. Och det är så den framställs i programskriften. Men alla inser att det finns realiteter också. Lilla Sverige kan inte vara socialbyrå åt en befolkning som är minst 500 gånger så stor som den svenska. Det tror vi att alla, Centern och de som skriker mot Centern, inser vara en realistisk begränsning. Men visst ska tanken kunna diskuteras. Vad utfallet av den diskussionen blir återstår att se. Som bekant finns det ett parti som har motsatt uppfattning, men står inte de andra sex egentligen på det centerpartistiska förslagets principiella linje?
Att avskaffa skolplikten är inte så fjärran ett ansvarstagande för ungdomen som man i drevet låtit påskina. Det handlade om avskaffande av skolplikten, införande av en läroplikt istället: “Centerpartiet anser att dagens skolplikt, som utgår från barnets plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt så att det i juridisk mening framgår att det är föräldrar och målsmän som har en plikt att se till så att barnen får en fullgod utbildning”. Det vill säga om föräldrarna ser till att barnen får undervisning och lär sig det som behövs för att fungera i vårt samhälle spelar det inte så stor roll om de går i skolan eller inte. Vi behöver inte gå längre än till vårt grannland Finland för att hitta ett land med läroplikt. Contra hade en artikel om svenska föräldrar som gått i exil till Åland för att komma undan Uppsala kommuns trakasserier, trakasserier som drivs med hjälp av skolplikten. Det fanns en artikel om familjen i Contra nummer 4 2012 och lustigt nog har Aftonbladet av alla en artikel om samma familj i dagens nätutgåva: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article16077972.ab
Att Centerns idéprogram tar ställning mot förbudet mot polygami är snarast en logisk konsekvens av uppluckringen av äktenskapsbalken som redan skett. Äktenskapet har varit en prioriterad samlevnadsform eftersom äktenskapet varit en institution som bidrar till släktets och därmed samhällets fortbestånd. När nu alla partier utom KD och SD köpt hela paketet med homosexuella “äktenskap” så innebär det att polygamin kommer som ett brev på posten. Varför acceptera det ena, men inte det andra? Kritikerna i dagens drev har inte fått upp ögonen för att det var bögäktenskapen som var det avgörande brottet mot den svenska kulturtraditionens syn på äktenskapet. Polygami är bara ett litet myrsteg i samma riktning, som rent logiskt är något de andra partierna också är för. Om de tänker efter vad de sagt redan i den andra frågan.
Arvsordningen slutligen, det handlar om tanken att man ska avskaffa den svenska lagstiftningens regler om laglotten. Att arvlåtaren inte har rätt att disponera mer än halva sin kvarlåtenskap i ett testamente, om arvlåtaren har bröstarvingar. Att ett barn alltid har rätt att ärva minst hälften av vad barnet skulle ha ärvt utan testamente. Reglerna infördes i svensk lag så sent som 1857. År 2000 motionerade två moderater (Stig Rindborg och Elisabeth Nyström) utan framgång om laglottens avskaffande. Kritikerna mot laglotten menar att den innebär en inskränkning av egendomsrätten och att denna inskränkning inte är förenlig med skyddet för egendomsrätten i den nya grundlagen. Laglotten innebär ju att en arvlåtare inte får göra vad han/hon vill med sin egen egendom. Laglotten finns i en del länder, men den är långtifrån allmän ens i den västerländska kulturkretsen. Att ta upp den till diskussion bör knappast vara så förgripligt som det gjorts gällande i drevet mot Annie Lööf (men observera att det inte är hon som tagit upp debatten, utan arbetsgruppen under Per Ankersjös ordförandeskap).
Förslaget till Centerns idépolitiska program har helt klart influerats av de senaste decenniernas nyliberala idépolitiska debatt. Det var tidigare en debatt som stod att finna inom Moderaterna och Ny Demokrati. Nu är den peststämplad i Moderaterna och Ny Demokrati finns inte bland oss. Det känns inte orimligt att det ska finnas ett parti som ger utrymme för sådana tankar. Det är dock lätt att inse att det kan vara ett särskilt problem med ett parti som Centerpartiet, med sin grund i landsbygdens konservativa tänkande. Det är inte i första hand där man finner gehör för den typen av tankar. Det är intressant att det trots allt är där som den enda platsen för diskussionen finns.
Hysterin kring idéerna är dock högst överdriven. Det finns inga skarpa förslag och det handlar om idéer. Liberala idéer förvisso. Är sådana pestsmittade i vårt land? Eller har vi fortfarande en demokrati öppen för fri debatt?