Skattereglerna gör att vi inte rätt utnyttjar de bostäder som redan finns i landet.
Se här. I en stadsdel i en Stockholmsförort byggdes radhus på 1970-talet. Under 1970-, 1980- och 1990-talen fanns det fullt med barn och ungdomar i området. Det bodde fyra eller fem personer i varje bostad. Idag bor det en eller två personer per bostad. Änkor har 120 kvadratmeter eller mer till sitt förfogande, fast de gärna skulle bo på halva ytan. En del bor dock redan på halva ytan, utan att det är avsikten. De tar sig inte upp på övervåningen utan nöjer sig med att bo i halva huset. Övervåningen står tom och outnyttjad.
Lekplatserna är tomma, medan hemtjänsten utnyttjar parkeringsplatserna och invånarna tar promenader med rollator, där småbarnen cyklade för trettio och fyrtio år sedan.
Varför är det så? De flesta som bor i de alltför stora bostäderna skulle vilja flytta till något mindre och bekvämare (snöskottning och gräsklippning är krävande för dem som är 80+). Men de har inte råd, När bostäderna var nybyggda såldes de med räntesubventioner och kostade omkring 250.000 kronor. Idag, snart femtio år senare, har de ursprungliga ägarna amorterat ner sina lån till noll. De hus som säljs går för cirka 5 miljoner. Den som säljer sitt hus måste betala över en miljon i skatt. För den som köper en till priset likvärdig bostad går det att skjuta upp skatten mot att betala staten ”ränta” på ej uttagen skatt. Räntesatsen ligger en bra bit över bolåneräntan som man betalar till banken. Och till slut ska skatten betalas, om inte av ägaren så av dennes dödsbo. Kanske är det ekonomiskt rationellt att betala en miljon i skatt och skuldsätta sig för att få en bättre fungerande bostad än den nuvarande. Men det är inte säkert att det är enbart det rationella som avgör medborgarnas val att göra bostadsaffärer.
Många av pensionärerna har ingen chans att få banklån, även om de har helt obelånade bostäder idag. Och den som flyttar till en hyresbostad, till exempel en seniorlägenhet, måste punga ut med hela skatten.
Flyttskatten gör att Sverige inte utnyttjar bostadsbeståndet på ett effektivt sätt. Vi kan fortsätta att bygga hur mycket som helst utan att minska bostadsbristen. Så blir det i ett land som envisas med att ensamma gamla ska bo i jättebostäder, eftersom de inte kan sälja dem utan att bli skinnade med höga flyttskatter.