Falska nyheter ska mötas med fakta. Det hävdar ledande politiker och det hävdar företrädare för ledande media. Särskilt Dagens Nyheter understryker i sin marknadsföring att tidningen erbjuder faktakontrollerade nyheter.
Men ändå har Dagens Nyheter blivit ledande när det gäller falska nyheter. För några år sedan var det den så kallade Carema-affären. En uppdiktad skandalhistoria där DN vägrade att släppa fram sanningen (som kom fram i andra media som Dagens Samhälle). Senare har Dagens Nyheter varit ledande i en formlig kampanj mot Riksdagens talman Urban Ahlin (där det mesta av påståendena fått dras tillbaka) och nu senast ej underbyggda påståenden om att ryska underrättelsetjänsten ska ha hackat sig in på UD och använt uppgifter som framkommit på det sättet för att påverka media.
Inför valet ska nu den bristande trovärdigheten hos DN kompenseras med ”faktagranskning”. För att underbygga sina drömmar om trovärdighet har tidningen nu anlitat två ”framstående nationalekonomer” som ska ha synpunkter på DNs egen ”faktapresentation” inför valet.
En av de två är Laura Hartman, som gjort sig känd för sin S-orienterade inställning när det gäller privata företag i välfärden. En rapport om effektiviteten i privata välfärdsföretag från 2011 användes som slagträ i debatten för att driva påståendet att framväxten av privata företag inte ökat effektiviteten i branschen. Det verkar som om författarna till rapporten ansträngt sig ordentligt för att inte dra några slutsatser alls, där man mycket väl kunde dragit slutsatsen att de privata företagen är effektivare. Utåt kunde dock rapporten användas för att driva motsatt linje. Hartman har senast arbetat på Försäkringskassan som analytiker och sedan direkt åt regeringen Löfven. Tilltron till att hon har synpunkter som inte låter sig styras av ideologiska skygglappar är liten.
Hartman kompletteras med Lars Calmfors, som i motsats till Hartman, sedan länge är välrenommerad nationalekonom. Men också han har ett politiskt förflutet som ordförande i Finanspolitiska rådet som inrättades av regeringen Reinfeldt som ett oberoende organ att granska regeringens ekonomiska politik. Calmfors kan väl därmed i viss utsträckning ses som en politisk motpol till Hartman, men han har vinnlagt sig att inte kunna kopplas till något politiskt parti.
Vi tror inte att de här personerna kommer att hjälpa DN att ta sig ur det låga förtroendet för tidningens nyhetsbevakning. Så länge man använder ordet ”agendajournalistik” som vägledande säger det att tidningen inte är att lita på.