Statsministern har meddelat att han avgår i november. Först några tekniska informationer.

Löfven avgår formellt som ordförande för Socialdemokratiska partiet i november. Som vanligt för Socialdemokraterna är processen för att utse en ny partiledare mycket sluten. Ingen vågar säga att de är intresserade av uppdraget förrän valberedningen sagt sitt. Några har hysteriskt sagt att ”det är dags för en kvinna”, som om partiet inte fick nog med Mona Sahlin. Alla som är för sann jämlikhet säger självklart: Det spelar ingen roll om det är en man eller en kvinna, det ska vara den bästa kandidaten (med den troliga efterträdaren till Löfven, Magdalena Andersson, kommer fem av sju partier ha en kvinnlig partiledare, då oräknat Miljöpartiet som har två partiledare).

Löfven kommer omedelbart efter att en ny partiledare utsetts att lämna in sin avskedsansökan också som statsminister. Som seden kräver kommer talmannen Andreas Norlén att be honom sitta kvar som ledare för en tillfällig ministär (precis som han gjorde i juni i år). Det är sedan efter ett antal talmansrundor dags för talmannen att lägga fram ett nytt förslag till statsminister. Det är inte självklart att det blir Löfvens efterträdare som partiledare. Många är säkert kallade att visa att man inte kan utse en statsminister utan att ta hänsyn till X-partiets krav. Och de kraven kommer att strida mot varandra. Sedan ska Riksdagen rösta för att eventuellt godkänna en ny statsminister. Om talmannen misslyckas med att lägga fram ett förslag som vinner Riksdagens gillande sitter Löfven kvar och efter fjärde misslyckade försöket blir det automatiskt nyval. Ett nyval som inget parti är intresserat av, eftersom det ordinarie valet hålls i september alldeles oavsett ett nyval i till exempel februari (här skiljer sig Sverige från så gott som alla andra länder, där ett nyval är ett val för en hel mandatperiod).

 

Som ovan nämnts är finansminister Magdalena Andersson den troliga efterträdaren till Stefan Löfven. Hon tillhörde tidigare högerfalangen inom Socialdemokratiska partiet och förespråkade till exempel alltid balanserade budgetar. Det kinesiska viruset fick henne att överge den politiken, vilket vi kan acceptera. Vi har svårare att smälta hennes nytillkomna vänsteravvikelser när det gäller att införa nya skatter, skatter som skulle eliminera viktiga förklaringar till att det trots allt gått bättre för Sverige under senare år.

I veckans Contra-fråga finns det ett antal alternativa förslag till Magdalena Andersson. Ibrahim Baylan. Baylan är bördig från Turkiet och kristen. Han skötte posten som skolminister rätt skapligt och är nu näringsminister. Mikael Damberg är den klassiska sossepampen, mannen som säkert skulle styra och ställa lika bestämt som en gång Göran Persson. Han är inrikesminister, men formellt underordnad Morgan Johansson. Lena Hallengren. Hennes främsta merit innan hon blev statsråd var att hon var ordförande för SSU i Kalmar län och på den posten lyckades utverka högre statsbidrag till organisationen (och fler röster på SSU-kongressen) genom att ljuga om antalet medlemmar i SSU i Kalmar län. SSU tvingade när saken avslöjades betala tillbaka pengarna och Lena Hallengren belönades med en statsrådspost. Hon är nu socialminister och har fått uppträda mycket i TV i samband med det kinesiska viruset. Peter Hultqvist hade länge stort förtroende i borgerliga kretsar som en person intresserad av ett starkt försvar. I motsats till en del ledande borgerliga försvarspolitiker. Dock har han under senare tid försökt distansera sig från högerpositionen, troligen för att skaffa sig en starkare ställning inom partiet. Peter Hultqvist tillhörde de statsråd som utsattes för en misstroendeförklaring 2017 i samband med Transportstyrelseskandalen (se nedan). Peter Hultqvist räddades kvar i regeringen tack vare sitt stöd i flera borgerliga partier, till skillnad från Anna Johansson och Anders Ygeman, som bägge sparkades. Morgan Johansson tillhörde vänsterfalangen inom partiet, men blev plötsligt anhängare av hårdare straff när han blev utnämnd till justitieminister. Vi har ingen anledning att tro att det innerst inne rör sig om något annat än en person på yttersta vänsterkanten. Ardalan Shekarabi är född i Manchester, men framställer sig gärna som om han kom från Iran. Hur han lyckades förvandla sig från född och uppvuxen i England till iransk flykting i Sverige är en fråga som reser många frågetecken. Som SSU-ledare gjorde sig Shekarabi känd för att flitigt använda SSUs pengar för att driva kampanjen för det egna ordförandeskapet. Han är socialförsäkringsminister. Anders Ygeman har en profil som i mångt och mycket påminner om Mikael Damberg, men han har som energiminister helt misslyckats med att hålla extremisterna i Miljöpartiet på mattan. Han tvingades att avgå 2017 i samband med skandalen då Transportstyrelsen lade ut hanteringen av körkortsregister (inklusive hemliga uppgifter) och tekniska uppgifter om vägar, broar och farleder och mycket mer till ej säkerhetsklassad personal i Rumänien, Tjeckien och Serbien. Han kom tillbaka som minister redan i januari 2019.

Foto: SAP