Förra året röstade Kristdemokraternas riksting nej till den destruktiva Decemberöverenskommelsen, som lät S styra landet, även om de bara har en minoritet av röster och mandat bakom sig. Den nyvalda partiordföranden Ebba Busch Thor stod visserligen formellt fast vid DÖ när frågan debatterades på rikstinget, men ingen kunde missuppfatta att hon i själva verket var emot DÖ. Sedan kristdemokraterna sagt sitt följde de övriga tre allianspartierna efter på några timmar och överenskommelsen var död och begraven innan dagen var slut.
Men hur blev det i praktiken? I förra veckan avhölls årets omröstning om nästa års statsbudget. Regeringen hade ett förslag och de fem oppositionspartierna hade var sitt. Enligt DÖs logik skulle regeringens budget gå igenom genom att oppositionen skulle lägga ner sina röster när deras eget förslag fallit. Omröstningen går till så att de fem olika förslagen ställs mot varandra i tur och ordning, varefter det vinnande alternativet ställs mot regeringens förslag. Eftersom Moderaterna är största oppositionsparti var det moderaternas förslag som fick utmana regeringens förslag.
Vid voteringen la C, KD och L ner sina röster, precis som DÖs logik krävde. Men DÖ var ju död? Formellt ja, men i praktiken lever DÖ uppenbarligen vidare. Inte ens kristdemokraterna, som hade rikstingsbeslut på att DÖ skulle upphävas, röstade på annat sätt än vad som hade krävts av DÖ. SD valde att lägga sina röster på Moderaternas förslag, eftersom de tyckte att det var bättre än regeringens förslag. Uppenbarligen hade de tre andra oppositionspartierna en annan uppfattning, eftersom de valde att lägga ner sina röster. Det hade räckt med att två av partierna stött Moderaternas förslag, så hade det segrat. Men inte ens ett enda parti stödde förslaget.
I slutvoteringen vann regeringen med 140 röster mot 122. Hade regeringen förlorat omröstningen hade den rimliga utgången varit att Stefan Löfven avgått som statsminister.
Men Sverige är i den fullständigt unika situationen att oppositionen inte ens anstränger sig för att ta över regeringsmakten. Det gör oppositionen i alla andra demokratiska länder.