Den 2 juli 2003 försökte Fredrik Göransson och två medbrottslingar genomföra ett rån av en värdetransport i Bräkne Hoby i Blekinge. Polisen var rånartrion på spåren redan i förväg och kunde ingripa snabbt. I den eldstrid som utbröt sköts Fredrik Göransson till döds. De två övriga lyckades fly, jagades i hela landet, men anmälde sig efter några dagar till polisen och greps. De nekar till brott, men det finns loggningar av de tre herrarnas mobiltelefontrafik som lär göra det svårt för de två överlevande att smita undan ansvar.
Två av rånarna, däribland Fredrik Göransson, ingick i redaktionen för “Kåkbladet” som startades på Norrtäljeanstalten men spreds i hela landet. Göransson fungerade som chefredaktör också efter sin frigivning från fängelset. Bland övriga redaktionsmedlemmar finns Jonas Enander, som dömdes till två och ett halvt års fängelse efter EU-kravallerna i Göteborg 2001 och Niklas Karmhagen som påstås vara medlem i Hells Angels i Malmö.
Göransson började tidigt sin kriminella bana i det som kallades “Grimstaligan” i Stockholm. Han mördade i början av 1990-talet en kamrat och dömdes till tio års fängelse. Han avtjänade sex år och åtta månader och muckade 2001. En del av tiden satt han på Norrtäljeanstalten, där han alltså 1999 tog initiativ till “Kåkbladet”, en tidning som driver fångarnas sak i nära samband med den så kallade autonoma vänstern. Kåkbladet har samma boxadress som den anarkistiska tidskriften Brand och Göranssons flickvän Anna Lundin var textredigerare på Kåkbladet och fungerande ansvarig utgivare på Brand. Hon åtalades för uppvigling sedan Brand publicerat en artikel med “tips inför kravallerna”. Hon lyckades bli frikänd med hänvisning till att artikeln bara var satir, men man kunde i artikeln bland annat läsa om hur man gjorde molotov-cocktails, hur man oskadliggjorde polishundar, skyddade sig mot tårgas, byggde barrikader med mera.
Fredrik Göransson var under sin tid på Kumla med i fångarnas förtroenderåd och en tid ordförande där. Han var också verksam i en organisation som kallas “Andra chansen”, där en av de drivande krafterna, Magnus Hörnqvist, också varit drivande kraft inom den anarkistiska vänsterorganisationen “Antifascistisk aktion”. En tredje aktivist inom “Andra chansen” var Fredriks flickvän Anna Lundin.
Fredrik Göransson gav den 19 maj i år en intervju i nättidningen “Yelah” (http://www.yelah.net/articles/intervju030523), som står för det mest extrema av det extrema inom vänsterpolitik. I Yelah sa Göransson bland annat att arbetet på fängelserna bör ersättas med utbildning. Han kritiserar också förhållandet att det (enligt hans mening) blivit hårdare tag mot fångarna de senaste åren. Han väver också ihop sitt engagemang med ett urval politisk korrekta ståndpunkter rörande “sexism”, “homofobi” och invandring. Och så försöker han övertyga läsarna om att det inte finns några nationalsocialistiska ligor på fängelserna.
Fredrik Göransson muckade från sitt fängelsestraff 2001. Han hade börjat studera juridik på Universitetet, men parallellt med juridikstudierna ägnade han sig åt grov kriminalitet, en kriminalitet som resulterade i hans död. Han lyckades också i april i år bli invald som studentrepresentant i Internationella Juristkommissionens Svenska Sektions styrelse. Juristkommissionen säger sig idag inte ha haft en aning om Göranssons kriminella bakgrund, men man kan naturligtvis inte utesluta att någon eller några av kommissionens övriga ledamöter såg det som politiskt korrekt att ha en före detta fånge som medlem i styrelsen. Må med detta vara hur som helst. Göranssons karriär i Juristkommissionen blev kort. När Karl-Göran Bottwyk började röra i saken försvann hans namn helt enkelt från styrelselistan på Internet. Styrelseordförande i kommissionen är juridikprofessorn Joakim Nergelius. I övrigt ingår ytterligare en professor, TCOs förbundsjurist och ett antal advokater i styrelsen. Kommissionen ska arbeta för mänskliga rättigheter och fördelar bland annat anslag från det statliga biståndsorganet SIDA – förra året hela 20 miljoner kronor. Bland projekt som finansierats via kommissionen märks det projekt med Jesús Alcalá i ledningen som drevs i Paraguay och resulterade i att Alcalá dömdes till fängelsestraff för bedrägeri. Kommissionen är också remissorgan i lagstiftningsfrågor – och har till exempel avstyrkt förslaget till maskeringsförbud vid demonstrationer.
(Sammanställning av materialet har gjorts av Karl-Göran Bottwyk, som även varit andra media behjälplig med information om Fredrik Göransson; dock intresserade dessa sig enbart för frågan om Internationella Juristkommissionens styrelse, inte Göranssons koppling till den autonoma vänstern).