Ungefär 50 danskar misstänktes 1999 ha spionerat för den kommunistiska regimen i Östtyskland. Sju brottsutredningar sattes igång och danska säkerhetspolisen gjorde efterforskningar om man kunde väcka åtal. I bara ett fall blev det åtal och en dansk tulltjänsteman dömdes till fyra månaders fängelse. Troligen blir han den ende som döms med anledning av vad man kunnat hitta i arkiven i Östtyskland. Inte för att det inte fanns fler spioner – ett femtiotal har man räknat till. Utan för att man inte driver sakerna tillräckligt djupt och att en del uppgifter kommer så sent att brotten redan preskriberats.
I dagarna har, enligt Berlingske Tidende, den danske justitieministern ställt sig bakom Rigsadvokatens (Riksåklagarens) beslut att inte åtala de östtyska agenter som blivit kända under kodnamnen ”Flame” och ”Hamster”. Därmed läggs locket på och allmänheten får inte veta vad som hänt.
Nu är det bara spioneri som är så grovt att det kan ge livstids fängelse som kan bli föremål för nya utredningar, och några sådana är enligt Berlingske inte på gång. Frånsett tulltjänstemannen klarar sig alltså alla danska spioner för Östtyskland utan efterräkningar.
I november 1999 ställde dåvarande danske justitieministern Frank Jensen i utsikt att man skulle gå till botten med de danska spionerna. Man hade ju nu tillgång till dokumenten från Öst. Men så blev alltså inte fallet.
Det som man nu vet har i huvudsak kommit fram genom journalistiskt arbete. Och de efterforskningar som den danska polisen har gjort har i flertalet fall satts igång efter det att sakerna omtalats i pressen – journalister har rotat i Stasi-arkiven.
I Danmark har myndigheterna trots allt under de senaste åren ägnat vissa ansträngningar åt saken. I Sverige har riksdagsmannen Sten Andersson ställt frågor till tidigare justitieministern Laila Freivalds och fått löften om att också svenska rättsvårdande myndigheter skulle använda sig av de östtyska arkiven. I ett fall gick det till ett gripande av en ingenjör på ABB i Ludvika, men det blev aldrig åtal eller dom.
Ändå finns det både i Danmark och Sverige numer ett rikligt material om hur den östtyska underrättelsetjänsten arbetade i våra länder. I Sverige har saken beskrivits i professor Gösta A. Erikssons bok ”DDR, Stasi och Sverige” (Uppsala, 2000). Inblickarna är skrämmande, men reaktionerna svaga.