När media misslyckades med att fälla Håkan Juholt går man raskt tillbaka till ett gammalt favoritobjekt. Carl Bildt. Sedan Carl Bildt slutat som statsminister, partiledare och EUs höga representant i Bosnien försörjde han sig i näringslivet. I huvudsak var det uppdrag där han hade nytta av sina politiska erfarenheter. Som skattebetalare ska vi vara glada över att Carl Bildt ordnade sin egen försörjning och inte som Göran Persson och Mona Sahlin under åratal levt på skattebetalarna genom lönegarantier och pensioner (i Göran Perssons fall särskilt anmärkningsvärt eftersom han tjänar bra, men de inkomsterna kvittar han genom ett bolag mot sina förluster i jordbruket och kan på det sättet ta ut lönegaranti trots goda inkomster som ackumuleras i bolaget). Efter nästan tio år i näringslivets tjänst kallades Carl Bildt tillbaka till politiken. Också det ska vi vara glada över, att politiker har andra erfarenheter än de politiska. Det blev genast 2006 liv om hans engagemang i styrelsen för diverse företag, särskilt då Lundin Petroleum.
Lundin Petroleum är ett udda företag inom oljebranschen. Man ägnar sig huvudsakligen åt tidigare och därmed mer riskabla delar av oljeutvinningen, har det kommit igång en löpande produktion som löper smidigt brukar bolaget vanligen sälja projektet och satsa på nya oprövade ställen. Lundin Petroleum har särskilt inriktat sig på verksamhet i politiskt instabila länder. Länder dit inga vanliga oljebolag vågar sig. Bedömningen av den politiska risken blir då viktig och där har Carl Bildt spelat en viktig roll.
Lundin Petroleum har drivit verksamhet i bland annat Kongo, Sudan och Etiopien. Men också i exempelvis Norge. Regimerna i länder som Kongo, Sudan och Etiopien är tidvis ytterst dubiösa. Men det bor människor i de här länderna. Människor som är fattiga, behöver mat, försörjning och gärna ett arbete. Finns det naturtillgångar måste det till nästan en nordkoreansk regim för att inte åtminstone någon del av naturrikedomarna ska komma de breda folklagren tillgodo – om det skapas möjligheter att utvinna naturtillgångarna. I Sudan byggde Lundin Petroleum upp oljeindustrin i avlägsna regioner där det varken fanns vägar eller infrastruktur. Det ordnade Lundin, varefter den sudanesiska armén insåg att vägarna var bra att ha för att kontrollera en befolkning som var kritisk mot centralregeringen i Khartoum. Nu har bolaget sålt de sudanesiska oljefälten.
Etiopien var ett av bara två länder i Afrika som aldrig varit en europeisk koloni. Däremot utsattes landet för ett erövringsförsök från det fascistiska Italien. Men landet stod emot och lyckades bevara sin självständighet. Bland annat med svensk hjälp och med svenska vapen. Det etiopiska flygvapnet bestod under decennier i huvudsak av svenska flygplan. Under de decennier som följde var Etiopien ett huvudland för svenskt bistånd. Ända tills kejsaren Haile Selassie störtades och en kommunistisk junta under Menghistu Haile Mariam tog över mellan 1977 och 1991. Menghistu körde snabbt det fattiga i Etiopien ännu mer i botten och den ena människoskapade svältkatastrofen efter den andra drabbade det av naturen så rikt försedda Etiopien. Efter Menghistus fall flydde diktatorn till Zimbabwe, där han tas väl om hand av Robert Mugabe, som precis som Menghistu kört sitt land i botten. För Etiopien blev det efter 1991 en långsam återgång till marknadsekonomi och åtminstone rudimentära mänskliga rättigheter.
Men det är långtifrån någon västerländsk demokrati. Det finns också etniska konflikter, bland annat i Ogaden-provinsen på gränsen mot Somalia. Etiopien är sedan gammalt ett i huvudsak kristet land. Kejsarna hävdade under årtusenden (utan saklig grund) att de var ättlingar till kung Salomo och drottningen av Saba. Men i Ogaden bor huvudsakligen muslimska somalier, som gjort uppror mot regimen. Ogaden var ett typiskt Lundin Petroleum-område. Osäkert om det fanns olja, politiska konflikter, ekonomiskt efterblivet och urusel infrastruktur. Lundin Petroleum (med Carl Bildt) i styrelsen undersökte förutsättningarna att göra något där. Beslut fattades efter det att Carl Bildt lämnat styrelsen i samband med att han blev utrikesminister hösten 2006. Dock var det ett par bolag som ägdes direkt av familjen Lundin, inte av det börsnoterade Lundin Petroleum, som stod för verksamheten när den väl kom igång.
Två svenska journalister, Marti Schibbye och Johan Persson, korsade olagligt gränsen till Etiopien för att undersöka Lundin Petroleums eventuella verksamhet i Ogaden-provinsen. De gick över gränsen tillsammans med välbeväpnade upprorsmän och de prövade själv vapnen (även om de nu hävdar att det gjordes på den somaliska sidan av gränsen, bilder fanns i de kameror som den etiopiska militären beslagtog). Svenska UD har sedan länge avrått från alla resor till Ogaden. Den rekommendationen gäller alla svenskar, journalister inberäknade. Det som hänt har visat att det var ett mycket förnuftigt och korrekt råd. Att UD avråder svenskar från att riskera livet eller att hamna i fängelse uppfattas av tongivande i media som ett angrepp på pressfriheten. Sådana råd kan ju inte gälla journalister, som ska kunna ta vilka risker som helst och sedan räkna med fullt stöd av den som från början sagt att det de gör är idiotiskt. Det märkliga är att Scibbye och Persson fått mer än fullt stöd från UD, trots att de flagrant brutit mot rekommendationerna. Förra veckans drevoffer, Håkan Juholt, har haft en annan uppfattning. I Etiopien gäller etiopisk lag och den etiopiska rättvisan kommer säkert att sköta saken på bästa sätt. Svenska medborgare verksamma i Etiopien måste underkasta sig etiopisk lag och etiopisk rättvisa. Håkan Juholt är själv gammal journalist.
Men den här veckan är det inte Juholt, utan Carl Bildt, som ska jagas. Lundin Petroleum, det bolag där Carl Bildt varit verksam, bedriver ingen verksamhet i Etiopien. Ett par andra bolag som ägs direkt av familjen Lundin gör det däremot. När Carl Bildt påpekar sakförhållandet blir han starkt ifrågasatt. Han blir också starkt ifrågasatt för att inte göra tillräckligt för Schibbye och Persson. Trots att han ser till att UD inte alls följer den linje som Håkan Juholt förespråkar. Det är en stor fördel för de gripna att utrikesministern faktiskt vet något om situationen i Ogaden-provinsen. Inte en nackdel.
Sverige har under åttio år byggt upp goda förbindelser med Etiopien (som dock låg nere under de femton åren med kommunistdiktatur). Det innebär att det finns utmärkta förutsättningar för Schibbye och Persson att klara sig oförtjänt lindrigt undan sina aktiviteter i Etiopien. Om de gör det har de i mycket åttio års goda svenska relationer med Etiopien och Carl Bildt personligen att tacka för att det inte blev värre. Men visst, nog kan det bli både dom och mer tid i fängelset innan det vänder till det bättre. Och om de skulle släppas nu, utan en rättslig prövning, skulle det vara ett flagrant bevis för att Etiopien inte är en rättsstat som skiljer mellan den politiska och juridiska makten. Men hittills ser det ut som om denna grundläggande princip för ett civiliserat samhälle faktiskt upprätthålls i Etiopien.