För ett par decennier sedan var det högsta mode att kräva hårdare straff för “brott mot staten”, till exempel för den som ville undvika att betala skatt. Idag är det andra brott som är “populära” när det gäller kraven på hårdare straff, till exempel knarklangning, våldtäkter och pedofili (själva ordet var okänt för tjugo år sedan!)
Det finns brott som borde vara kopplade till strängare straff för att de drabbar allmänheten på ett särskilt hänsynslöst sätt. Det är när personer som fått allmänt förtroende att hantera gemensamma resurser missbrukar det förtroendet. När ett kommunalråd går på porrklubb på skattebetalarnas bekostnad eller när en departementstjänsteman delar ut “jämställdhetsbidrag” till egna påhittade organisationer är det naturligtvis brottsligt och de skyldiga kan dömas. Men brottet bedöms inte grövre än motsvarande brott som inte bygger på en speciell förtroendeställning i det demokratiska samhället. För att inpränta betydelsen av att hantera skattemedel med respekt skulle man mycket väl kunna tänka sig att brott mot skattebetalarna – misshushållning med gemensamma resurser – skulle dömas efter en särskilt hård straffskala.
Det finns också en annan grupp brott mot skattebetalarna som idag inte straffas alls. Det handlat om personer som lovar väljarna att stå för en politik och sedan när de väl fått sin maktposition gör något helt annat. Socialdemokraterna i Stockholm lovade inför förra valet att frågan om biltullar inte skulle aktualiseras under mandatperioden. Ändå har samtliga socialdemokrater i fullmäktige röstat för förslag om biltullar som kommer att kosta skattebetalarna 3,3 miljarder kronor. Huvudansvarig för detta moraliska förfall är finansborgarrådet Annika Billström, som genom att lura väljarna skaffade sig en månadslön på 80.000 kronor.
Det må vara svårt att formulera lagparagrafer som helt täcker in sådant som nu sker i Stockholm. Men visst vore det moraliskt rätt att även för den Billströmska typen av brott mot skattebetalarna kräva straff. Och återbetalning. Med nuvarande lön skatt och sociala avgifter skulle Annika Billström behöva jobba ungefär 10.000 år för att kompensera skattebetalarna för de kostnader hon förorsakat i strid mot de utfästelser som gjorde att hon blev vald. Hon är en bra kandidat till att dömas efter en paragraf som skulle kunna heta “brott mot skattebetalarna”.