I december släppte Linköpings Universitet, i samarbete med Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, en rapport om Brottsförebyggande Rådet, Brå. Rapporten var skriven av Stefan Holgersson, Ossian Grahn och Malin Wieslander och hade rubriken ”Går det att lita på Brå?”. Slutsatsen var att så inte var fallet, varför rapporten utsattes för hård kritik av det politiska etablissemanget och den svenska motsvarigheten till ”den djupa staten”. Kritiken var högljudd och tunn. Rapporten seriös och tung. Den visade om inte annat att det finns anledning att kritiskt granska hur skattepengar används för att vi ska få veta mer om brottsligheten, dess orsaker och vad som kan göras åt den.
Alla tre författarna har goda grundkunskaper om polisen. Stefan Holgersson är professor i polisvetenskap vid Oslo universitet och dessutom själv polis. Malin Wieslander har tidigare skrivit en rapport om rädslan för att framföra kritik inom polisen.
Brå är en lite udda fågel i det statliga Sverige. Dels är det ett forskningsinstitut, men samtidigt en myndighet underordnat Justitiedepartementet. Brå bildades 1974 för att samla forskningen om brottslighet och polisverksamhet. Samtidigt stoppades och ”förbjöds” pågående forskning vid polishögskolorna. Verksamheten förutsattes kunna skötas mer effektivt vid Brå.
Studien bygger på intervjuer med personer som är eller har varit kopplade till Brå, inklusive tidigare generaldirektörer, rikspolischefer och justitieministrar.
Ett flertal intervjupersoner vittnar om hur Brås ledning direkt utsatt dem för påtryckningar för att ändra rön som av politiska, ideologiska eller andra skäl inte varit önskvärda. Politikens inflytande på Brå är stort, vilket är en konsekvens av att Brå är en myndighet. Det är justitiedepartementet som formulerar huvuddelen av de frågeställningar som Brå ska forska om. Och det är departementet som står för finansieringen av verksamheten (ibland kan det dock vara fråga om beställningar från Polisen).
Flera intervjuade talar om en tystnadskultur på Brå. Det gäller att vara ledningen och uppdragsgivarna (politikerna) till lags. En säger: ”Det är mycket lågt i tak på Brå. Diskussioner och kritisk reflektion är bannlyst. När man skrivit något så får man synpunkter på detta. Det är extremt långt ifrån hur olika uppfattningar skulle hanteras inom akademin… Det finns några personer på Brå som går igenom alla texter, framförallt en. Saker ska uttryckas på ett visst sätt och man är ängslig och vill ta bort saker i texter.” En annan säger: ”Efter att jag anställts på Brå tog det mig en kort tid för att förstå att det är en stor utmaning att arbeta på Brå. Som anställd på Brå ska man skriva och tycka på ett visst sätt. Brå är extremt toppstyrt. Det är några personer på Brå som styr med järnhand. Om man skulle vara lite hård så skulle man kunna likna det vid en sekt. ”
Åtskilliga nuvarande anställda lät sig heller inte intervjuas. I ett annat fall ströks nästan allt när intervjuobjektet fick läsa en utskrift av intervjun. Forskarna tyckte att det var påtagligt svårare att få nuvarande anställda att uttala sig än personer som nu inte var direkt kopplade till Brå.
En före detta rikspolischef säger: ”När Brå utför forskning på uppdrag så skickar de rapporten för synpunkter till beställaren. Jag har visserligen som rikspolischef aldrig utnyttjat möjligheten så där jättemycket men det finns som beställare möjligheter att påverka vad Brå skriver. Får man en rapport från Brå som polisen inte tycker om så vill jag påstå att Brå inte är beredda att ändra rapporten på ett sådant sätt att de kommer fram till ett motsatt resultat, men det finns möjlighet att påverka formuleringar och annat som exempelvis kan mjuka upp kritik genom att de tonar ned allvaret och omfattningen på problem.”
Vid ett tillfälle blev en utredare tillsammans med generaldirektören uppkallad till justitiedepartementet för ett samtal med krav om att en rapport skulle ”rättas”. Rapporten bestod av en utvärdering av ett regeringsförslag, med slutsatsen att förslagen var skadliga. Den intervjuade insåg att slutsatserna skulle vara politiskt impopulära, men hade ändå skrivit dessa
Andra före detta anställda har pekat på att det varit tydligt att det funnits politiska skäl till att de utsatts för press att ändra innehåll i rapporter
En hänvisning just till metodologiska brister som skäl till att ändra texter som är politisk känsliga återkommer i flera intervjuer. Ett flertal rapporter har stoppats och inte publicerats eller publicerats i kortversion när slutsatserna varit ”fel”.
Forskarna vid Linköpings Universitet har begärt ut och fått cv för cirka 20 personer vid Brå. De drar slutsatsen att nivån på de anställda sänkts över tiden. Personer med forskarerfarenhet vill inte arbeta vid Brå och det blir därför en större andel med en sedvanlig kandidatexamen. 15 av 20 var kvinnor.
Slutsatsen är att Brå är starkt politiskt styrt och om Brå kommer fram till ”fel” slutsatser så får vi som uppdragsgivare (skattebetalare) inte höra talas om resultaten.
Foto: Michael Erhardsson/Mostphotos