Två kvinnor lämnar under stor mediauppståndelse in ett krav på var sin miljon i skadestånd för att staten inte skött sitt ansvar för snart trettio år sedan. Skulle alla brottsoffer som inte fått tillräcklig hjälp av polisen få skadestånd skulle statskassan snart vara tom. Dessutom är anklagelserna mer än vanligt fantasifulla.
I det här fallet är det dessutom så att den huvudansvariga, bordellmamman Doris Hopp, åtalades och dömdes till två års fängelse. Polis och åklagare skötte sig alltså bra i just den delen. De som skötte sig mindre bra var det kommunala fosterhem som släppte iväg småflickor för att jobba extra (mot betalning i knark) på en bordell. Men där har staten inget ansvar.
Kvinnorna har i efterhand kommit med yviga påståenden om att än den ene och än den andre politikern besökte bordellen och var deras kunder. Doris Hopp spred under ett antal rättegångar där hon vittnade uppgifter om att än den ena och än den andra var kund hos henne. Det var väl känt i journalistkretsar liksom i juristvärlden i Stockholm på den här tiden. Men alla försök till kontroll av fakta visade att Hopp for fram med osanning. Utom i ett fall.
Det fanns sällsynt goda förutsättningar att veta vilka som verkligen besökte bordellen. SÄPO hade nämligen hyrt en lägenhet på andra sidan gatan för att övervaka stället. Anledningen var dels att några polska flickor arbetade på bordellen, dels att polska ambassadtjänstemän syntes där. Det fanns all anledning att se vilka som besökte bordellen, för de kunde utgöra en säkerhetsrisk.
SÄPOs bevakning visade att det fanns en framstående politiker som ofta besökte bordellen, justitieminister Lennart Geijer. Det var sensationellt och naturligtvis ytterst känsligt. Rikspolischefen Carl Persson skrev en PM som han personligen överlämnade till statsminister Olof Palme. Som inte vidtog några åtgärder. Efter något år kom promemorian ut och uppgifterna publicerades i Dagens Nyheter. Journalisten Peter Bratt hade fått ta del av innehållet i promemorian, men hade ingen kopia, och hans källa (av allt att döma en idag mycket välkänd professor) backade. Palme blåljög om att det inte fanns någon PM och Dagens Nyheter tog tillbaka uppgifterna. Men, märk väl, Peter Bratt fick fortsatt förtroende att skriva tunga artiklar i DN. Idag vet vi att Peter Bratts artikel i allt väsentligt var korrekt.
Justitieministern som gick på bordell hade även annat för sig. Han satte bland annat SÄPO på att övervaka frihetsorganisationen Demokratisk Allians. I strid mot grundlagen.
I grundlag och lag förbjöds SÄPO att övervaka politiska grupper om de inte “i antaget program angett att organisationen skall verka för att omvandla samhället med våld”. Det användes bland annat för att övervaka KPML(r), som hade blodig revolution och mord på borgarklassens ledande företrädare på sitt program.
Den 27 april 1973 lade justitieministern in Demokratisk Allians bland de organisationer som skulle övervakas. SÄPO-chefen Hans Holmér ifrågasatte det lagliga och lämpliga i att övervaka Demokratisk Allians. Men Lennart Geijer undertecknade beslutet. Uppgifterna om detta var hemligstämplade fram till den 16 december 1998.
Organisationen Demokratisk Allians hade ett antaget program som löd: “Demokratisk Allians skall utifrån grundläggande värderingar om frihet, fred och framsteg, samt de mänskliga rättigheterna, såsom de uttryckes i Förenta Nationernas deklaration därom, sprida upplysning om och bekämpa alla former av förtryck och diktatur, samt organisationer och grupper som motarbetar demokrati och frihet. Demokratisk Allians skall i nuläget lägga särskild vikt vid studiet av och spridandet av upplysning om kommunismens historia och kommunismens taktik och strategi. I enlighet härmed vill Demokratisk Allians arbeta för att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna allmänt respekteras och efterleves.” Någon annan programskrift har inte antagits av Demokratisk Allians. DA var en ungdomsorganisation som framförallt gjorde sig känd som anhängare av en demokratisk utveckling i Sydvietnam och bestämda motståndare till kommunisternas senare framgångsrika försök att införa diktatur i hela Vietnam. Därmed var DA starkt kritisk till den utrikespolitik som fördes av Sverige på 1970-talet.
Justitieministerns utfärdade föreskrifter rörande DA förnyades vid ett antal tillfällen, senast den 24 november 1988. Regeringsbeslutet i ärendet var försett med en bilaga i form av en skrivelse från Rikspolisstyrelsen. Sedan beslutet avhemligades har Contra på Riksarkivet sökt bilagan i regeringsakten. Men alla bilagor är bortrensade i akten för det aktuella regeringssammanträdet.