Fiender till avreglering av en sönderreglerad ekonomi har av och till tagit upp avregleringen av elmarknaden som ett problemområde. Det är främst två saker som diskuterats – avregleringen i Kalifornien och de under den senaste tiden höjda elpriserna i Sverige.
I Kalifornien sattes ”deregulation” på en omreglering som var utformad på ett sätt som bara kunde sluta i fiasko. Staten kombinerade en avreglering av priset från kraftproducenten till kraftdistributören med en fortsatt hård reglering av kraftdistributörens pris till konsumenten. Eftersom staten Kalifornien av miljöskäl stoppat de flesta nya kraftverksprojekten under decennier, var distributörerna tvungna att ”importera” energi från andra delstater. Och när energipriserna steg generellt fanns det inte möjlighet att höja priset till konsument. Det blev avstängningar och elavbrott och till slut gigantiska statliga stöd till de konkursmässiga eldistributörerna. Men anledning till detta fiasko var alltså inte avreglering utan nya regleringar, som gjorde det omöjligt för elbolagen att anpassa sig till marknadens förutsättningar.
I Sverige skylls de idag kraftigt höjda elpriserna på ”avregleringen”. Det är emellertid alldeles fel att skylla prishöjningarna på avregleringen. Det är skattehöjningar som står för den stora ökningen av priserna! När priserna på el efter avregleringen sjönk, passade staten på att fylla i med höjda energiskatter – skatten på elektricitet har höjts från 9 öre/kWh 1997 till 18,1 öre i år och 19,8 öre nästa år. Höjningen är 137 procent! Under de första åren efter avregleringen sjönk de egentliga elpriserna – exklusive skatt – ordentligt. Hushållens el kostade 1996 18,4 miljarder kronor (före skatt) och år 2000 bara 7,6 miljarder. Förklaringen var sänkta priser tack vara ökad elimport och rikliga flöden i älvarna. Nu, sedan Barsebäck 1 stängts, och sedan både Sverige och Norge fått ett år med mer normala flöden i älvarna, samtidigt som Danmark och Tyskland (bägge levererar mängder av ”smutsig” kolproducerad elkraft till Sverige) behöver mer energi själva, har priserna gått upp kraftigt. Men ännu i år kommer elnotan – före skatt – att liga flera miljarder under 1996 års nivå. Uppskattningen är att totalkostnaden blir 15,3 miljarder kronor. Inklusive skatt blir det dock en höjning i förhållande till 1996! Avregleringen har alltså lett till avsevärt lägre elpriser, men politikerna har sett till att konsumenterna inte fick del av avregleringens frukter!
Det ska tilläggas att de tre stora distributionsbolagen lyckats flytta över en stor del av sina monopolkraft från leveransen av el till tillhandahållandet av distributionsnätet. Priserna på elenergi sjunker, men de stora distributörerna (störst är statliga Vattenfall, därefter Sydkraft och Birka Energi) kompenserar sig genom att ta mer betalt för ledningsnätet – ett område där det ännu inte skett någon avreglering! För att vi ska få del av marknadsekonomins frukter behövs alltså mer avreglering på elmarknaden – inte mindre!