EU vill ålägga medlemsländerna att återskapa naturen sådan som den en gång var, åtminstone att återgå till läget som det var för 50-100 år sedan.
Jordbruket, som skapades för cirka 5000 år sedan (tidigare var mänskligheten jägare och samlare) innebar att stora markområden omvandlades till jordbruksmark. Skogar höggs ned och sankmarker utdikades. Länder som Nederländerna och Belgien består nästan helt av nyskapad jordbruksmark (och stadsbebyggelse).
Sverige låg långt efter övriga världen i omvandlingen till jordbruksmark, men i slutet av 1800-talet mångdubblades Sveriges mark för jordbruksändamål. Hungersnöden, som tidigare återkommit ganska ofta, kunde förpassas till en ond forntid.
Sverige satsade på att utveckla landets jordbruksmarker långt in på 1980-talet. Men nu vill alltså EU att de ansträngningar som våra förfäder genomförde i sitt anletes svett med hackor, spadar och andra primitiva redskap ska göras ogjorda. Och typiskt nog tolkar Sverige EUs regler hårdare än andra länder. Följderna av den sena svenska anpassningen till moderna tider förutsätts gå ut över oss, så att vi tvingas göra mer än andra länder och därmed skada oss själva mer. Bara skogsbruket förväntas få kostnader på drygt 230 miljarder kronor.
När frågan senast var uppe i EU röstade bland andra Nederländerna, Polen, Italien och Sverige nej. Men 20 länder röstade för så förslaget gick ändå igenom och även om en del turer återstår inom EU är risken betydande att Sverige tvingas till åtgärder som är skadliga för svensk ekonomi, svenskt jordbruk och svenskt skogsbruk.
Bild: Åkerbruk på mossmark, som hotas av EUs nya naturregler. Foto John Leffmann/Wikimedia Commons.