Sedan fyra veckor pågår en strejk som i första hand kräver kortare arbetstid i vårdsektorn.
Arbetstiden regleras på tre olika sätt. Genom en maximerad arbetstid i lagstiftningen, genom kollektivavtal och genom individuella överenskommelser.
Lagen maximerar arbetstiden till 40 timmar per vecka, med krångliga specialregler för övertid som vi inte ska gå in på här.
De flesta kollektivavtalen innehåller regler om arbetstid, i de flesta fall något kortare än den lagstadgade maximala arbetstiden.
Det enskilda anställningsavtalet innebär den största frihetsgraden. Ofta handlar det om att arbeta på halvtid. Men det finns ett otal varianter.
Strejken avser bara ett av sätten att reglera arbetstiden, den mellanform som ligger mellan lagen och det enskilda anställningsavtalet.
Det borde vara den minst intressanta regleringen och därmed borde hela strejken vara ointressant. Vilket arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) inte tycker. Finansminister Elisabeth Svantesson tycker också att avtalets reglering är viktigare än statens lagar. Just inom vårdsektorn är det individuella anställningsavtalet annars särskilt betydelsefullt.
Bild: Sineva Robeiro. Foto Dan Lepp.