Amerikansk sjukvård behöver reformeras. Rejält. Den borde kunna skäras ned med hälften!
USA har världens dyraste sjukvård. Inte bara räknat i dollar utan också i förhållande till BNP. Kostnaderna ökar snabbt. De ligger redan på cirka 15 procent av BNP – dubbla svenska nivån. Och visst är amerikansk sjukvård bättre än den svenska. Men den är inte dubbelt så bra och folk lever faktiskt längre i Sverige än USA.
En förklaring till de höga kostnaderna i USA är de infernaliska regleringarna och det legala systemet. Kraven på läkarna är ibland så höga att försäkringarna mot felvård blir orimligt dyra. Så dyra att läkarna flyr vissa delstater. I Pennsylvania finns det till exempel dåligt med obstetriker. De som ska föda barn reser till det pärlband av obstetriker som har praktik precis på andra sidan delstatsgränsen. Samma var förhållandet i Texas för några år sedan, men eftersom Texas är mycket större än Pennsylvania blev situationen ohållbar. Lagstiftarna i Texas backade och idag finns det obstetriker i tillräcklig mängd också i Texas. Klåfingriga regleringar ställer till det i många delstater. För vissa specialiteter kan försäkringskostnaderna utgöra mer än halva läkararvodet. Fast i Texas lyckades guvernören George W. Bush – innan han blev president – sätta stopp för de värsta avarterna av skadeståndsprocesser. Därför går det att få sjukvård till rimliga (europeiska) kostnader i Texas, i motsats till hur förhållandet är i många andra delstater. Hoten om stämningar leder också till att det tas orimligt många dyra prover och att vården i största allmänhet fördyras – utan att bli bättre. Skadeståndsprocesserna ger ofta miljontals dollar till några få patienter som råkat illa ut. Men oftast går en stor del av skadeståndet (hälften ofta) till advokatarvoden. Resultatet blir att allt blir dyrare och sjukvårdens andel av BNP mycket hög. Men slutresultatet blir inte bättre.
Det här försöker inte Obama råda bot på. Som jurist från Harvard slår han vakt om sin yrkeskår. Och Skadeståndsadvokaternas förening är Demokratiska Partiets enskilt största bidragsgivare.
Däremot försöker Obama genomföra andra reformer i sjukvården. Som alltså inte angriper det grundläggande problemet med de höga kostnaderna. Trots de planerade reformerna och ökade utgifterna ska skatterna inte höjas. Utom för en mycket liten del av befolkningen, en så liten del att skatteintäkterna i praktiken inte spelar någon roll för statsfinanserna. Det går inte ihop.
Redan idag står den federala regeringen för nästan hälften av sjukvårdskostnaderna i USA. Dvs den federala regeringen står för lika mycket sjukvårdskostnader i förhållande till BNP som de svenska offentliga organen, med den skillnaden att i USA räcker pengarna bara till barn, gamla, socialfall och statsanställda. Övriga ska täckas av arbetsgivarbetalda eller privatbetalda försäkringar. System som inte är heltäckande. Och som får sin knäck av finanskrisen när företagen med de mest generösa programmen (ofta i bilindustrin) går under och lämnar de som skulle fått skydd utan försäkring. I både Chrysler och General Motors har fackföreningarna i samband med rekonstruktioner getts stora ägarandelar i de nya bolagen som kompensation för de förlorade förmånerna för fackföreningarnas medlemmar. Medlemmarna torde dock vara föga begeistrade över att deras förbundsstyrelser kan sätta sig som ägare på bolagens bolagsstämmor, när de sjukvårdsförmåner de tidigare lovats fryser inne.
I en delstat (Massachusetts) har man en heltäckande sjukförsäkring, som förefaller fungera rimligt. Det tog dock många år att genomföra systemet, eftersom demokraterna i Kongressen inte ville gå med på att låta invånarna slippa betala avgifterna till de federala systemen SCHIP (barn), Medicare (gamla) och Medicaid (socialfall), trots att det fulla ansvaret skulle tas över av delstatens nya system. George W. Bush lyckades till slut genomdriva undantaget för Massachusetts. I en annan delstat (Utah) har man lagt upp ett system som löser riskfördelningsproblematiken i ett arbetsgivarfinansierat program. Försäkringsbolagen vill ha stora kollektiv för att utjämna riskerna, vilket gjort det allt svårare för småföretag att teckna sjukförsäkring till rimliga premier. I Utah har man ordnat detta genom ett delstatligt riskutjämningssystem. Också Kalifornien har ett heltäckande sjukförsäkringssystem på gång, men genomförandet drar ut på tiden dels på grund av budgetkrisen i Kalifornien, dels på grund av arbetet med det federala systemet. Systemen i Massachusetts och Utah skulle försvinna i Obamacare och ersättas av ett gigantiskt centralt system som skulle innehålla ett federalt försäkringsprogram som skulle konkurrera på olika villkor med de privata försäkringsprogrammen. Mer än 80 miljoner amerikaner skulle enligt uppskattningarna lämna sina nuvarande program och stoppas in i det nyskapade federala systemet. De är föga begeistrade av det.