Många av våra läsare tyckte säkert att det var bra av den amerikanska polisen att gripa forskningsdirektören vid LKAB Ulrik Améen för att han rest till Chicago för att idka sexuellt umgänge med vad han trodde vara en fjortonåring, som dock visade sig vara 28 och dessutom polis. Men en stunds eftertanke får oss snabbt att ändra uppfattning.
Vad det är fråga om är att amerikansk polis ägnat sig åt spaningar i Sverige, ägnat sig åt enligt svensk lag förbjudna brottsprovokationer och slutligen gripit Améen för något som inte är ett brott vare sig i Sverige eller andra civiliserade länder. Det är fråga om en allvarlig kränkning av svensk suveränitet och en kränkning av en svensk medborgares rättssäkerhet. OK, det var alldeles uppenbart en otrevlig typ som greps i Chicago. Men rättssäkerhet är till för dem som råkar i konflikt med rättvisan. Det är då den behövs, inte annars. Hade det varit någon ruter i Anna Lindh hade hon kallar upp USAs ambassadör, läst lusen av honom och begärt att Améen omedelbart skulle friges. Sedan skulle han säkert kunna åtalas för barnpornografibrott i Sverige. Men det var INTE för det brottet han greps i USA.
Men vi får nog aldrig se något resolut agerande från Anna Lindh. Amerikanske medborgaren Greg Bemis är anhållen i sin frånvaro i Sverige för en handling som inte har begåtts i Sverige och inte är brottslig i Bemis hemland (och i motsats till Améens inte ens moraliskt förkastlig). Bemis har på internationellt vatten granskat vraket efter Estonia – och han har uttalat sig kritiskt om den svenska regeringen. Om man sitter i ett sådant glashus kan man naturligtvis inte kasta sten på amerikanska suveränitetskränkningar av Sverige.
Vi tycks ha hamnat i en situation där olika myndigheter tar på sig rätten att utsträcka sin jurisdiktion till i stort sett hela världen. Visst ska det gå att ingripa mot kriminalitet som går över gränserna, men det är inte rimligt att ett lands polis- och åklagarmyndigheter ska ingripa mot brottslighet i andra länder, när de påstådda brotten inte ens är olagliga de länderna.
I Sverige är det inte ett brott att planera sexuellt umgänge med en tjugoåttaårig polis. Även om man tror att polisen är 14 år. Det är bara i Orwells 1984 och tydligen också i Chicago som det finns en tankepolis. Däremot är det i Sverige förbjudet att ägna sig åt sexuellt umgänge med en fjortonåring, även om vederbörande hävdar sig vara 15 (eller 28), men inte är det. I Sverige är det också förbjudet för polisen att provocera till brott. Det är en förnuftig regel. Och det är en nödvändig regel i internationella sammanhang. Svenska skattebetalare har ingen anledning att förfölja pedofiler, nazister, bedragare eller annat tvivelaktigt folk i andra delar av världen och få dem att begå brottsliga handlingar för att kunna lagföra dem i Sverige. Låt de andra ländernas polismyndigheter ta hand om detta.
När det gäller utländsk polisverksamhet i Sverige finns det avtal om att svensk polis ger utländsk polis bistånd vid internationell kriminalitet. Sedan i somras finns det dessutom ett avtal om att dansk polis har rätt att förfölja bovar några kilometer in i Sverige över Öresundsbron, innan svensk polis kan ta över bovajakten. Låt utländska poliskårers rättigheter sluta där.