Bananer har blivit dubbelt så dyra sedan Sverige gick med i EU. Medan nästan alla andra livsmedel blivit billigare. De lägre priserna på övriga livsmedel förklaras av EUs gigantiska livsmedelssubventioner. En jättelik byråkratisk apparat pungslår skattebetalarna i EU för att skicka pengar till ineffektiva bönder. Vi skulle kunna få samma låga livsmedelspriser om regleringarna avskaffades och gränserna till omvärlden öppnades.
De höga priserna på bananer har också en byråkratisk förklaring. EU tillät tidigare knappast alls import av bananer från Centralamerika, världens största och effektivaste bananproducent. Istället tog EU bananerna från före detta franska och spanska kolonier (och dessutom från Kanarieöarna) med små ineffektiva bananodlingar. De här bananerna är dyra – och är dessutom små och ser annorlunda ut. När Sverige gick med i EU ökade möjligheterna att köpa “dollarbananer” från Centralamerika. En tullfri kvot motsvarande Sveriges tidigare import lades till det som Tyskland tidigare kunnat importera. Men den “svenska” kvoten kunde ju skickas till andra EU-länder. Följden blev att svenska bananimportörer fick köpa importtillstånd från bananimportörer i andra EU-länder. Priserna dubblades, trots att producenterna inte fick mer betalt. Allt försvann i fickorna på olika mellanhänder, som kunde tampas med EU-byråkratin.
Nu är bananfrågan åter på tapeten sedan USA definitivt tröttnat på EUs konsumentfientliga bananpolitik. USA slår ett slag för frihandeln och för sina vänner i Centralamerika och kräver att EU avskaffar de bisarra bananregleringarna. Eftersom EU framhärdar sätter USA hårt mot hårt och hotar med strafftullar på en rad europeiska varor. Strafftullarna föreslås bli på 100 procent. För Sveriges del drabbas en rad sågverk samt företag som Brio i Osby (som redan varslat över 100 personer, hälften av Brios träleksaker säljs i USA), Husqvarna symaskiner (också här säljs hälften till USA, mer än 100 personer berörs) och Annas pepparkakor i Tyresö (40 anställda).
Det här är personer som arbetar i konkurrenskraftig svensk industri, personer som tillverkar produkter som amerikanska konsumenter är beredda att betala för. De svenskar som får sparken förlorar på det, liksom de amerikaner som tvingas köpa sämre och dyrare varor.
Trots att de amerikanska åtgärderna är skadliga är de kanske ändå enda sättet att banka vett i skallen på konsumentfientliga socialistiska EU-byråkrater. Europeiska konsumenter betalar varje år 13 miljarder kronor för mycket på grund av EUs bananpolitik. Det är dags att göra slut på den dårskapen.