Under slutet av 2016 började förekomsten av “falska nyheter” diskuteras. Naturligtvis dök det på vänsterkanten upp tankar om regleringar och att bara “sanna” nyheter skulle få spridas. Förslagen är hårresande och speglar den auktoritära syn som kännetecknar de flesta vänsterideologier.
Låt oss börja med att se på hur diskussionen om “falska nyheter” uppkommit. Falska nyheter har sedan länge varit en satirisk nisch som varit ett viktigt inslag i kulturen och även den politiska debatten. Vad är inte Grönköpings Veckoblad annat än en hel tidning med genomgående falska nyheter från den fiktiva staden mellan Skövde och Hjo. Händelsevis har de “falska nyheterna” stora likheter med händelserna i “den stora världen” och vinklingarna förmedlar alltsomoftast ett samhällskritiskt budskap. Om det är kritik från höger eller vänster får avgöras från artikel till artikel.
Etablerade massmedier har sedan länge haft en förödande vänsterorientering med ungefär 70 procent av journalisterna sympatiserande med Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Journalister som sympatiserar med Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna är i stort sett icke förekommande. Nyhetsförmedlingen har därmed snedvridits och många läsare, lyssnare och tittare har ansett att det inte går att lita på de etablerade medierna. Med den nya billigare tekniken har det blivit fritt fram för den som så önskar att bli “sin egen journalist”. Det har skapats ett antal “alternativa medier” som till en del har varit högkvalitativa skapelser som fyllt igen tomrum som gamla media lämnat ofyllda. Men andra av de nya “alternativmedierna” har varit snabbt hoprafsade skräpsajter som tagit lätt på källkontroll och släppt fram missvisande uppgifter lättvindigt. Märkväl missvisande, inte falska, nyheter. I sin tro att etablerade media alltid mörkar och bluffar har man satt tilltro till uppgifter som cirkulerar muntligt men inte alltid håller för en närmare granskning.
De bättre alternativa medierna har dock spelat en viktig roll för att tvinga fram skärpning hos de etablerade medierna. Framgångar har främst nåtts när det gäller insikter om att all flyktinginvandring inte är en historia i rosenrött och att det faktiskt finns skurkar som ljuger och försöker göra ekonomisk vinning på ett generöst mottagandesystem. Överallt där det finns pengar att hämta flockas det skurkar.
Det bör också noteras att etablerade media i kraft av sin storlek och sina resurser ibland kan ta mycket lätt på sanningen och krossa alla försök att få fram korrekt information till en bredare allmänhet. Ett av de kanske mest flagranta exemplen under senare år är hur Dagens Nyheter lyckades inbilla allmänheten att det välskötta omsorgsföretaget Carema, som tagit sig an det mycket svåra projektet att få ordning på den misskötta kommunala anläggningen Koppargården i Stockholmsförorten Råcksta, jagades bort från Koppargården utan någon saklig grund, till förfång för själva tanken att få stopp på ansvarslösa och dyra kommunala anläggningar inom äldrevården (och andra sociala områden) genom att utsätta dem för konkurrens.
Många av de etablerade medierna driver (särskilt i valtider) “faktakoll” där man låtsas granska främst politikers påståenden. Det visar sig nästan undantagslöst att det är tidningens egen linje som är den “korrekta” och ofta tolkar man medvetet uttalanden fel och klassar dem som “falska”, fast en annan granskare kunde beteckna den aktuella tidningens granskning som falsk. Tidningen “Metro” kör sin variant, viralgranskaren, även när det inte är valtider. Kännetecknande för viralgranskaren är en alltid dominerande vänstervinkling av granskningarna.
Falska nyheter blev särskilt aktuell under det amerikanska presidentvalet. På Balkan och i Asien dök det upp sajter som hade som affärsidé att skapa falska nyheter och sedan tjäna pengar på “klickannonser”. För att få många klick (och alltså bättre inkomster) gällde det att skapa någorlunda trovärdiga nyheter och sedan få så många som möjligt att klicka på dem. Inledningsvis försökte man sprida falska uppgifter om både Hillary Clinton och Donald Trump, men med tiden blev det en övervikt för uppgifter om Hillary Clinton, eftersom sådana nyheter visade sig vara mer lönsamma (=flera klick). Det är ungefär så det går till på de ryska trollfabrikerna, där medarbetarna dock inte avlönas direkt av klicken utan genom lön som betalas av den ryska staten. En bok om trollfabrikerna, skriven av den finska journalisten Jessikka Aro, kommer ut i vår.
Falska nyheter som sprids i politiska syften är naturligtvis ett otyg. Men vad som är en sann eller falsk nyhet skiljer sig åt mellan olika betraktare. Att, som en del föreslår, ingripa mot privata hemsidor är ett oacceptabelt ingrepp mot yttrandefriheten. Den enda hållbara metoden är att läsarna själva intar en kritisk attityd och alltid kollar varifrån uppgifterna kommer. Kan jag lita på den aktuella källan? För etablerade traditionella media finns det en suverän lösning på problemet att de förlorar mark till små alternativa medier. Börja ta upp de frågor som engagerar allmänheten och ta med den information som är relevant. Och den informationen ska inte filtreras genom politiskt korrekta glasögon.