Den nya regeringen kan tänka sig att tumma på rättsstatens grundläggande principer på två punkter. Beklämmande nog kan oppositionspartierna tänka sig att göra detsamma.
Det handlar dels om ”kronvittnen”, dels om anonyma vittnen.
I bägge fallen är det en reaktion mot den nuvarande rättsstatens misslyckanden inför gängkriminaliteten. Det är rätt att argumentera mot detta misslyckande, men inte genom att upphäva viktiga fundamenta i rättsstaten.
Kronvittnen förekommer i den anglosaxiska rättstraditionen. Den som erkänner ett brott och lovar att samarbeta med åklagaren mot andra brottslingar kan få lägre straff. Ofta handlar det om hot om drakoniska straff, till exempel livstid, som förhandlas ner till något år eller så mot ett erkännande. Erfarenheten från framförallt USA visar att de uppgifter som kommer från brottslingar som förhandlat till sig ett lägre straff inte är särskilt pålitliga. Många har genom systemet trugats att erkänna brott som de inte har begått och andra har drabbats av straff på grund av falska vittnesmål. I en rättsstat måste de rättsvårdande myndigheterna skaffa fram bevis på ett rättssäkert sätt, inte göra rättvisan till en fråga om förhandlingsskicklighet.
Ett system med anonyma vittnen skulle visserligen kunna få många som är rädda för repressalier från dem de ska vittna mot att träda fram. Men en person som står åtalad måste i en rättsstat ha möjlighet att försvara sig bland annat genom att ifrågasätta vittnets trovärdighet. Hur ska man kunna göra det om vittnet är anonymt? Det blir inte bara en lättnad för dem som är rädda att utsättas för repressalier. Det blir också en möjlighet att ”sätta dit” någon som man har allmän motvilja mot.
Ett färskt exempel har vi faktiskt i Sverige, trots att anonyma vittnen inte får användas i rättegång. Polisen kan nämligen redan idag använda sig av anonyma vittnen i sina förundersökningar (men inte när det kommer till åtal). I ett uppmärksammat ärende om jaktbrott i Västmanland satt en misstänkt häktad i 31 dagar innan han släpptes. Polisen hade ett ”hemligt vittne” vars uttalanden användes för att försvara häktningen och en telefonavlyssning som annars hade varit olaglig. Den häktade fick sedan han släppts veta vem det anonyma vittnet var och det visade sig att hon var inblandad i en svår separationstvist med en av den häktades jaktkamrater. Hon har tagit tillbaka sina beskyllningar och det är för närvarande osannolikt att den tidigare häktade mannen kommer att åtalas. Hade systemet med hemliga vittnen varit gällande inför domstol skulle det mycket väl ha kunnat gå så långt att en oskyldig dömts.
Polisens och åklagarnas misslyckanden får inte kompenseras genom regler som strider mot rättsstatens principer. De måste åtgärdas genom bättre kvalitet på polisens och rättsväsendets arbete. Och kanske genom att ta bort det politiska inslaget i domstolarna.
Foto: Roland Magnusson/Mostphotos