Beställ ett pappersexemplar här!
Nya framsteg för homosexlobbyn
av Tommy Hansson
Homosexlobbyn tillhör tvivelsutan våra mest framgångsrika politiska påtryckargrupper. Man har inte bara bidragit till att ge homosexuella män och kvinnor – som enligt seriösa beräkningar utgör mellan 1 och 3 procent av landets befolkning – oproportionerlig uppmärksamhet i massmedia. Man har också puffat för lagförslag som inom kort kan komma att förändra rättssamhällets grundvalar – registrerat partnerskap var bara början.
60 år sedan Operation Barbarossa: Hitlers gigantiska misslyckande
av Torsten Hammargren
“När tjuvarna träta, får bonden igen sin ko.” Det är den kommentar jag minns, när ett av Andra världskrigets mest betydelsefulla kapitel inleddes den 22 juni 1941. De bägge tjuvarna var Hitler och Stalin. Den “träta” som avsågs var Adolf Hitlers Operation Barbarossa, det största militära företaget i världshistorien.
Fattiga Albanien satsade på svenska marxist-leninister
av Bertil Häggman
Albanien var en liten isolerad ö även i den av kommunisterna kontrollerade delen av Europa. Landet höll under diktatorn Enver Hoxha (som avled 1985) ihärdigt fast vid en gammaldags stalinistisk marxism-leninism. Även sedan såväl Sovjetunionen som Kina övergivit denna urmodiga form av marxism-leninism. Landet var det fattigaste i Europa och det mest isolerade. De begränsade resurserna användes till att bygga bunkersystem runt om i landet.
Detta fattiga och efterblivna land satsade efter förhållandena stora resurser på att hålla västeuropeiska “broderpartier” vid liv. I Sverige gick pengarna till Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML). I Tirana finns idag kvittona på transaktionerna tillgängliga för den som vill granska vad som hänt. Contra har tittat på 43 kvitton från det Albanska Kommunistpartiets Centralkommitté.
Lech Walesa: Östmotståndets ödesgestalt
Lech Walesa, ledare för den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet (Solidarnosc) i Polen, blev under 1980-talet en symbolgestalt för upproret mot den kommunistiska hegemonin i Östeuropa. Ursprungligen elektriker blev den kristet troende Walesa 1980 snabbt en karismatisk och samtidigt pragmatisk fackföreningsledare. Han hade varit med redan vid resningsförsöket 1970, då polska arbetare mejades ner av den kommunistiska regimen under Wladyslaw Gomulka. Walesa fick 1983 Nobels fredspris och blev 1990 Polens president.
Israels ambassadråd Rafael Harpaz: Svenska media är enögt propalestinska
Rafael Harpaz, ambassadråd vid Israels ambassad i Stockholm, är starkt kritisk mot svenska massmedias behandling av det palestinska upproret. Det framgick då Harpaz redogjorde för sin och den nuvarande israeliska regeringens syn i olika frågor vid ett möte i Stockholm nyligen. Däremot prisade ambassadrådet den svenska regeringen och svenska företag för deras aktiva och positiva hållning.
Tidskriften Salt
När tidskriften Salt utkom med sitt första nummer i oktober 1999 hälsades det med jubelrop eller i vart fall respekt, beroende på vilka politiska preferenser vederbörande observatör hade. Tidskriften gjorde intryck av att stå för en genomtänkt konservatism som av initiativtagarna Jonas De Geer och Per Olof Bolander bland annat uttrycktes så: “Låt oss bara säga att vi inte föraktar Gud, familj och fosterland.” Publikationen var även layoutmässigt avancerad och allmänt sett mycket påkostad, det sistnämnda tack vare generöst finansiellt stöd. Redan i det första numret medverkade flera etablerade skribenter såsom Anders Björnsson, Svante Nordin och Knut Carlqvist. Senare tillkom Per Landin, Mats Gellerfelt, Jan von Konow med flera. Även Contras ansvarige utgivare medverkade i ett par nummer.
Tage Lindboms personliga konservatism
Författaren och filosofen Tage Lindbom har gått ur tiden, 92 år gammal. Han var under en följd av år en av Sveriges mest betydande, konservativa idébildare. Tommy Hansson kände Tage Lindbom och presenterar här en personlig analys av Lindboms liv och verk. Detta är samtidigt första artikeln i en serie där Contra på ett nyanserat sätt kommer att belysa några intressanta svenska skribenter av vilka flertalet stått utanför etablissemanget men ändå – eller kanske just därför – haft väsentliga saker att säga i frågor som rör skilda aspekter av ideologi och samhälle.