Contra nummer 5 1999 som pdf

Beställ ett pappersexemplar här!

Nya uppgifter om kommunistspionaget i USA

I början av februari 1950 arresterades i England atomspionen Klaus Fuchs. Han erkände att han spionerat för Sovjetunionen sedan början av 1940-talet. På 1930-talet hade Fuchs varit medlem av det tyska kommunistpartiet (KPD), något som de brittiska myndigheterna länge känt till. Fuchs namn hade förekommit bland handlingarna i samband med att man rullade upp ett sovjetiskt nätverk 1946. Sedan följde avslöjandena slag i slag. Makarna Julius och Ethel Rosenberg avrättades som spioner. Och hela tiden nekade kommunisterna till anklagelserna. Idag kan man få svart på vitt hur det förhöll sig, genom uppgifter från ryska (!) arkiv.

Verkligheten enligt Maj Wechselmann

Det är ett känt faktum att det under Andra världskriget i Sverige fanns talrika protyskar och pronazister, vilka hoppades på Hitlertysklands seger. Sveriges regering förde åtminstone till och med 1942 en utrikespolitik som i många avseenden gagnade Hitler – mest kända uttryck för det var tyska trupptransporter genom vårt land mitt under brinnande krig. Det var först mot slutet av kriget som Sverige i sant maktpositivistiskt nit förändrade sina preferenser.

Den ryktbara kommunistiska filmaren och debattören Maj Wechselmann har tagit upp det svenska protyskeriet, eller snarare en del därav, i boken De bruna förbindelserna, vilken skjuter in sig på den militära underrättelsetjänstens så kallade C-byrå. Wechselmann har tydligtvis tillgodogjort sig en försvarlig mängd källmaterial och litteratur på området samt utfört ett antal intervjuer. Det är således inget fel på den kvantitativa arbetsinsatsen. Wechselmann är emellertid så till den grad angelägen om att brännmärka det militära etablissemanget som pronazistiskt att slutresultatet tyvärr inte blir särdeles lyckat ­ det blir i långa stycken överambitiöst och i en del fall uppenbart felaktigt, vad som med en engelsk term brukar kallas overkill.

Språken på Balkan i den politiska propagandan

“Serbokroatiska” är ett konstgjort språk som använts av storserbiska kolonisatörer i både kommunistisk och icke-kommunistisk skepnad, också av Slobodan Milosevic. Syftet är att påtvinga icke-serber serbiskt språk och serbisk kultur. Internationella auktoriteter har dock numera klart fastställt, att serbiska är det språk som används av serber och kroatiska det språk som brukas av kroater. Och “serbokroatiska” – det är blott ett politiskt konstgrepp.

Antisemitismen vinner åter terräng i Ryssland

Ryssland har en lång tradition av antisemitism. Under tsarens tid och under kommunismens tid. Nu dyker antisemitismen upp igen. Ofta kombinerad med liknande fientlighet mot folken från Kaukasus. Intervju med Michail Khanin.

Det kriminella Nordkorea

Nordkorea kan komma att bli en större internationell oroshärd – med betydande internationella intressen involverade – än Kosova och Irak. Det är en slutsats som ligger nära till hands efter information som offentliggjorts hittills i år.

Proggens sista dödsryckningar

Den 13 augusti i år satte jag mig i en tidsmaskin och färdades nära 30 år tillbaka i tiden genom att bevista en “proggkonsert” på Tantogården på Söder i Stockholm. Trots att somt kändes nattståndet var nostalgivärdet i vart fall högt.

Och det är kanske en händelse som ser ut som en tanke, att i tider när kommunister som damerna Schyman och Lindahl förnekar eller bagatelliserar den kommunistiska förintelsen, så tycks den kommunistiska populärmusiken (“proggen”) morna sig. Att också denna kulturyttring tvingas anpassa sig till de nya tiderna visas dock av, att inträdet för konserten i Tanto var kommersiellt gångbara 150 kronor.

Angolansk toppolitiker till Contra:
Doktor Savimbi kontrollerar Angola idag

Det är rädslan som styr Angola just nu, säger en medlem av den angolanska nationalförsamlingen på Sverige-besök till Contra i en kommentar till det kritiska läget i landet. Men det finns “korridorer” av god vilja hos båda stridande parter, vilket trots allt ger hopp för framtiden.