Tankar om nyliberalismen är en samlad genomgång av det tänkande som ligger bakom den ideologi som kallas nyliberalismen. Hur tänker en nyliberal när det gäller kontroversiella frågor som skatter, försäljning av narkotika och invandring. Bill Persson ger raka svar – och förklarar hur han kommit fram till dem.
Bill Persson är bageriarbetare i Båstad. Han är född 1951. I Tankar om nyliberalismen belyser han nyliberalismen från en arbetares synvinkel. Han understryker att det är just arbetarna som förlorat mest på socialismen – både i öst och här hemma. Han slår hål på vänsterns myt om nyliberalismen som de rikas ideologi, och ger samtidigt en känga åt de vänsterintellektuella “Jan Myrdal-typer” som betraktas sig som arbetarnas “beskyddare”.
100 sidor. Pris 130:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Beställ från vår nätbutik eller betala 170:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här får Du ett smakprov ur boken:
Frihet
Om friheten minskar successivt under en längre tid märker människor inte så mycket av det. Föreslår någon att friheten ska ökas blir de däremot rädda.
Jag tror att vi alla är rädda för frihet. Vi ställer oss undrande: Vad kommer att hända om allt släpps fritt? Det kommer aldrig att gå. Vi kommer att mista kontrollen osv. Det är fullt förståeliga känslor. Men egentligen vittnar de om förakt för andra. Vi litar helt enkelt inte på andra människors omdömen, utan bara på vårt eget. Jag kommer ofta i diskussion med folk i frågan om att släppa spriten fri, vilket jag tycker är självklart. Många gånger framför då sansade och – jag behöver väl knappast påpeka – “nyktra” personer argumentet att det skulle aldrig gå. Folk skulle rusa åstad och supa ihjäl sig. Jag brukar ställa en enkel fråga: Skulle du själv rusa in i närmaste affär och och sedan häva i dig sprit? Svaret brukar bli: Inte jag, givetvis, men andra. Men vad talar för att alla andra skulle vara så mycket mer korkade än de?
Det här belyser just den inställning många av oss besitter. Vi överskattar vår egen förmåga men underskattar andras förmåga. Denna tendens blir allt tydligare ju högre upp i hierarkin vi kommer. Politikerna tror att de sitter högst upp i pyramidens topp och om de inte styr flocken där nere så rusar de rakt in i väggen och dör.
Låt oss tänka oss att staten hade monopol på utspisning av mat. Staten tog en del av vår lön till mat, men också till den administration som skulle sköta utspisningen och till näringsexperter som såg till att vi fick i oss de rätta proportionerna av vitaminer och mineraler. Låt oss anta att detta hade fortgått en längre tid och att allmänheten hade vant sig vid detta.
Antag nu att någon hade kommit med en djärv liberal idé om att folket borde få behålla den del av lönen som staten tog till maten och i stället fritt få köpa och laga sin egen mat, allt efter vars och ens personliga smak. Vi kan nästan höra hur det skulle låta: “Folk har ingen kunskap om näringslära, de kommer att stoppa i sig vilken smörja som helst. En del kommer att proppa i sig för mycket, medan andra kommer att använda pengarna till annat och svälta ihjäl. Folk kommer bara att äta godis och glass, det går inte.”
Nu har vi tack och lov friheten att handla vår mat själva. Visst finns det de som äter för mycket, för litet och fel, men de flesta gör inte det eftersom de har gott omdöme och en självbevarelsedrift. Vad det handlar om är att låta oss få möjlighet att själva ta ansvaret på fler områden.
Det finns många viktiga frågor som den nyliberala rörelsen kommer att bombarderas med som: Kan friheten alltid försvaras? Tål vi verkligen hur mycket frihet som helst? Innebär inte ökad frihet för någon automatiskt minskad frihet för någon annan? Svaren beror givetvis på i vilka sammanhang frågorna ställs, men en generell princip är att allt ska tillåtas som inte kränker någon annans frihet. Även detta kan naturligtvis vantolkas på det mest besynnerliga sätt. Friheten själv sätter ju regler, regler som möjliggör friheten.
Låt oss gå rakt på sak till mer konkreta situationer som är lättare att få grepp om: Om vi släpper spriten fri, kommer då fler människor att bli alkoholister? Det finns inget som tyder på det, men låt oss leka med tanken att det var hundraprocentigt belagt att fler människor blev alkoholister om man släppte spriten helt fri i handeln. Skulle den friheten då vara värd all den tragedi som fler alkoholister innebär? Antag vidare att det även vore vetenskapligt belagt att pornografin orsakar fler våldtäkter. Undersökningar som gjorts tyder på motsatsen, men låt oss ändå antaga detta. Skulle friheten att läsa porr vara värd fler våldtäkter? Dessa frågor är i högsta grad känsliga, men jag tar risken att bli kallas cynisk: jag svarar ja på båda frågorna.
All frihet kräver nämligen offer! Varje år dör människor i Sverige när de klättrar i berg. Bör vi då förbjuda bergsklättring? Vi vet också att motorcyklister kör ihjäl sig varje år. De skulle ha överlevt om motorcykelkörning vore förbjuden. Vi vet att varje år drunknar människor när de färdas i fritidsbåtar. Ska vi förbjuda fritidsbåtar? Om vi förbjöd nöjeskörning med bil hade många tusen fler fått uppleva sin pensionsdag. Om vi förbjöd föräldrar att ta hand om sina barn skulle fallen av incest och barnmisshandel garanterat minska.
Alla företeelser i vårt liv kräver offer, det går inte att undvika. Människor som har ett intresse har rätt att utöva det och kalkylera med dess risker. Vi varken kan eller vill förbjuda allt som är farligt eller innebär risker, eftersom praktiskt taget allt innebär faror eller risker. Livet självt är en risk (med hundraprocentig dödlighet). Jag tror att om vi själva i större utsträckning får ta konsekvenserna av våra handlingar – positiva eller negativa – kommer vi att få tillbaka det ansvar som vi förlorat eller, rättare sagt, berövats. Om våra handlingar resulterar i belöning eller straff kommer vi automatiskt att göra det som ger oss belöning.
Det finns också andra kontroversiella frågor där man vänt på frihetsbegreppet för att bekämpa en viss företeelse. Många kvinnoorganisationer är bestämda motståndare till prostitution och pornografi. Jag har respekt för deras åsikter, men inte för deras önskan att förbjuda.
De anser att prostitutionen förnedrar kvinnan och av den anledningen borde förbjudas. Det är möjligt att den förnedrar just den kvinna som är prostituerad, men definitivt inte hela kvinnosläktet. Det är den enskilda kvinnans rätt att själv avgöra vad hon finner förnedrande för just henne. Blir någon prostituerad genom tvång är det givetvis fel, men det är inte något specifikt för just prostitution. Det är fel att tvinga någon att mot sin vilja utföra ett arbete, oavsett vilken typ av arbete det handlar om.
Om vi vänder frihetsbegreppet på rätt köl igen, så måste vi ju ändå acceptera att alla kvinnor (och män) har en självklar rätt till sin egen kropp och hur den skall nyttjas. Ingen organisation, myndighet, stat eller enskild har rätt att förbjuda någon kvinna att idka sexuellt umgänge – oavsett om anledningen till umgänget är kärlek, lust eller pengar. Om något är förnedrande är det att omyndigförklara henne genom att förneka henne denna rätt.
Begreppet frihet används också när det gäller motståndet mot pornografi. Porrmotståndarna vill ha ett samhälle som är fritt från pornografi. Men det är ju faktiskt så att vi har frihet, frihet att välja om vi vill konsumera pornografi eller inte. Även pornografimotståndarna har denna frihet. Förnekar de detta har de omyndigförklarat sig själva. Däremot har motståndarna ingen rätt att förbjuda andra att konsumera porr, lika lite som porrentusiasterna skulle ha någon rätt att tvinga alla att konsumera porr.
Det är inte fel att bekämpa företeelser som man anser fel. Det har alla rätt till. Men det ska ske med argument, där man försöker övertyga människor att ändra sitt förhållningssätt. Det kan aldrig accepteras att en moralisk ståndpunkt görs till en lag som ska gälla även dem som inte delar denna moral.
I fortsättningen av kapitlet behandlas friheten kopplat till sådant som invandrarpolitiken, knarkproblematiken, kulturen, miljön, polisen, konsumentskyddet och karteller. Men det får Du bara läsa om Du köäer boken.