Vad var orsaken till att USA vid slutet av 1800-talet övergav sin isolationistiska politik för imperialismen?
Malin, Örebro (7 mars 2006)
zol_89[snabel-a]hotmail.com
Om du med imperialism åsyftar en attityd att dels konfrontera farliga ideologier och idéer utanför USA som kan komma att hota USA indirekt och dels sprida frihet till andra länder kom USA vid slutet av 1800-talet att övergå i en imperialistisk fas. Efter USA:s självständighet 1776 till slutet av 1800-talet var USA främst fokuserat på interna problem och stridigheter. Det viktigaste var att grunda och hålla ihop en stat som inte var särskilt stark till en början. Under den tidsperioden var det Storbritannien som var den främsta stormakten. Det yttersta exemplet på dessa interna problem är det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 där ett antal sydstater hade grundat en konfederation (en lösare sammanslutning än en federation) och Abraham Lincoln och den federala makten krävde att sydstaterna skulle vara kvar i federationen samt att slaveriet skulle avskaffas. Dessutom expanderade USA successivt från 13 delstater 1776 till 50 delstater från och med 1959 då Hawaii anslöts.
Men redan 1823 kunde en attitydförändring i USA:s självidentitet och utrikespolitik skönjas då Monroedoktrinen utformades. I den doktrinen fastställdes det att Sydamerika ingick i USA:s intresseområde. Storbritannien betraktade detta som hyckleri då USA ofta hade kritiserat britterna för imperialistisk politik. Men de flesta av de sydamerikanska staterna var positivt inställda till det amerikanska säkerhetsarrangemanget.
Vid slutet av 1800-talet utökades det amerikanska intresset till bland annat Asien. Ett viktigt steg på vägen till amerikansk världsmakt var det spansk-amerikanska kriget 1898. USA befriade då Kuba (som var kontrollerat av Spanien), samtidigt som det amerikanska inflytandet blev stort, och Filippinerna (också en spansk koloni) annekterades.
Men det var främst under första och andra världskriget som USA bröt med isolationismen och engagerade sin militära kapacitet på den europeiska kontinenten. USA försökte in i det längsta undvika att dras in i kriget men tvingades förklara krig mot Tyskland i april 1917 (första världskriget) efter att ha fått veta att tyskarna hade försökt utnyttja spänningarna mellan USA och Mexiko samt förklara krig mot Japan i slutet av 1941 (andra världskriget) då Japan attackerade Pearl Harbor i Stilla havet. Dessutom hotade den ondskefulla ideologin nationalsocialismen i Tyskland och fascismen i Italien att förstärkas och därmed indirekt hota USA. Bundsförvanterna till USA var Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike.
Efter andra världskriget 1945 utvecklades ett kallt krig mellan Sovjetunionen och dess bundsförvanter å ena sidan och USA och västvärlden å andra sidan. I det kriget handlade det främst om en idékamp mellan centralplanering och förtryck å ena sidan och marknadsekonomi och frihet å den andra. Då kärnvapenhotet och den militära styrkan som fanns på båda sidor var riskerna för stora att gå i direkt konfrontation med varandra. Det närmaste var Kubakrisen 1962. Men den främsta kampen mellan de två stormakterna skedde genom att parterna finansierade och stödde regimer som var vänliga mot respektive part. När Sovjetunionen och kommunismen föll samman 1989-1991 som ett korthus efter inre spänningar och ekonomisk ineffektivitet samt Ronald Reagans militära upprustning där Sovjetunionen kom på efterkälken har islamismen och terrorismen, med höjdpunkten den 11 september 2001, blivit den nya fienden mot USA och friheten. Som ett led i detta har USA invaderat Afghanistan och Irak för att dels förebygga nya attacker mot USA dels att sprida frihet och demokrati till mellanöstern.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert