Jag undrar hur det kommer sig att USA har blivit “frihetens land”? Är det självständighetsförklaringens förtjänst? Varför utvecklades inte annars andra koloniers frigörelse till att även innebära frihet för folket och varför stannade inte annars tanken vid koloniernas frihet, varför har friheten präglat USA:s politik ända fram till våra dagar?
Hanna, Alingsås (4 maj 2002)
detachemen[snabel-a]hotmail.com
USAs självständighetsförklaring var en självständighetsförklaring mot England och kungen George III. Så har också i princip andra länder självständighetsförklaringar varit utformade. Men resultatet har inte blivit detsamma.
Anledningen var främst de höga principer som sattes ner i självständighetsförklaringen – principer som gällde statens och individens rättigheter. Självständighetsförklaringen lade tyngdpunkten mer på dessa principer än på självständigheten från Storbritannien.
I en del fall av kolonial frigörelse har visserligen stora män uttryckt höga tankar, men det har ofta stoppat vid dessa höga tankar. Själva frigörelseprocessen har blivit en ren maktpolitisk fråga, där populistiska inslag spelat en stor roll. Därmed har friheten hamnat i bakvatten.
En delförklaring till att USA hållit frihetsprinciperna så högt är säkert multikulturalismen. Med många olika folkslag som invandrare, med många olika religioner och kulturer företrädda är det omöjligt att få acceptans för en enhetlig stat med enhetlig kultur.Det enda som kan få acceptans från de breda folklagren är frihet att få hålla kvar vid det egna.
I de kolonier som frigjorts i Latinamerika, Afrika och Asien har det visserligen funnits varierande kulturer inom de olika stammarnas ram, men den elit som styrt landet både före och efter frigörelsen har haft en ganska enhetlig kulturell och ideologisk bakgrund (dessvärre ofta brittisk fabiansk socialism i botten). Därmed har man kunnat styra landet enhetligt utan att behöva visa någon respekt för avvikande idéer.
Detta är granska grova generaliseringar, men ger en antydan till varför en frigörelse från en kolonialmakt inte alltid – ja faktiskt ganska sällan – leder till en fri nation.