Jag skulle vilja veta hur Uruguay grundades och lita om deras historia.
My Bergman Carling, Rönninge (30 maj 2001)
maysan:88_bajen[snabel-a]hotmail.com
Uruguay koloniserades av spanjorerna – men långt senare än resten av Sydamerika. På 1600-talet var landet mycket glest befolkat och det fanns visserligen spansk närvaro, men knappast spansk kontroll. Först 1726 grundlades huvudstaden Montevideo av spanjorerna. I samband med att de spanska och portugisiska kolonierna i Sydamerika omvandlades till självständiga nationer i början av 1800-talet uppstod motsättningar om Uruguay mellan spanjorer och portugiser. Först 1828 blev Uruguay självständigt.
Politiken i Uruguay styrdes även efter självständigheten av motsättningar mellan Brasilien och Argentina. Det vänsterorienterade colorado-partiet lutade åt Brasilien och det högerorienterade blancos-partiet åt Argentina. De två partierna som grundades i mitten av 1800-talet är än idag dominerande inom Uruguays politik. Alla presidenter som Uruguay haft – och de är många – har kommit från antingen colorados eller blancos.
Uruguay befolkades nästan helt av invandrare från Europa. Landets goda förutsättningar för jordbruk ledde till att Uruguay blev en viktig leverantör av livsmedel till Europa. Exportframgångarna byggde upp ett betydande välstånd och välståndet användes till en mycket ambitiös social välfärdspolitik.
Under 1930-talet var Uruguay ett av världens sju rikaste länder (jämte Argentina, Tjeckoslovakien, USA, Storbritannien, Kanada och Schweiz). Landet ansågs också ha det jämte Argentina mest utvecklade välfärdssystemet. En förebild för sociala reformatörer i hela världen.
Hård kontroll av utrikeshandeln gjorde dock att industrin i Uruguay kom på efterkälken och under 1950-talet var det industri och inte jordbruk som ledde till välstånd. Uruguay började sacka efter och med tiden blev det generösa välfärdssystemet ekonomiskt ohållbart. Befolkningen hade lärt sig att det gick bra att leva på det sociala och därmed sjönk både sysselsättning och produktion.
Det successiva förfallet av välfärdssystemet kombinerat med avsaknaden av industriell utveckling ledde till en ökande fattigdom och mot slutet av 1960-talet började den kommunistiska stadsgerillan Tupamaros ställa till problem. Politiken hårdnade och det demokratiska mönsterlandet Uruguay förvandlades till en militärdiktatur 1973 – trots att det tidigare knappt funnits någon militär i det fridsamma Uruguay. Militärdiktaturen var en direkt följd av den prokommunistiska gerillans verksamhet. Militären härskade till 1985, då colorado-partiet vann makten och presidentposten genom Julio Maria Sanguinetti. Från 1985 har Uruguay åter varit en fungerande demokrati. Mellan 1989 och 1994 var blanco-partiets Luis Alberto Lacalle president. Han försökte genomföra liberala ekonomiska reformer, vilket dessvärre föll i dålig jord hos det till generösa ofinansierade sociala förmåner tillvanda folket i Uruguay. Sanguinetti kunde därför komma tillbaka som president 1994. Sanguinetti efterträddes år 2000 av partikamraten Jorge Batlle. Batlle vann en knapp seger över den förenade vänsterns kandidat och har fört en dialog med vänsteroppositionen. Han har dock samtidigt fortsatt arbetet för att förverkliga regional frihandel inom organisationen Mercosur.
Militären har misstyckt till Batlles flirt med vänstergrupperna – och inte minst hans tankar att straffa de militärer som var i landets ledning mellan 1973 och 1985 – och Batlle lät som motåtgärd gripa ledande militärer under förra året.