Jag har nu tröttnat på den socialistiska populasens gnäll om att man inte längre ska få köpa skattefitt snus och brännvin inom EU´s gränser. Nästan inga svenskar känner till EU´s harmoniserings princip med gemensamma priser och skattepolitik. Sverige och svenskarna är inte särskilt positiva och nästan inget görs för att anpassa våra skatter och priser. Populasens negativa syn på unionen, beror mångt och mycket på okunskap – menar jag. Jag skulle gärna vilja ha Er syn taxfreens avveckling och hur den (som jag tycker är en småsak) får allt fler att bli negativa till EU.
Carl Rutgerson, Billdal (30 juni 1999)
carl.rutgerson[snabel-a]swipnet.se
Det verkar ganska självklart att man inom en gemensam marknad inte ska kunna trixa till sig lägre priser genom att resa mellan de olika delarna och på något nästan virtuellt sätt hamna utanför marknaden. Sättet att få lägre priser i en gemensam marknad är naturligtvis att importera varor från de delar av marknaderna där priserna är lägre. I det långa loppet kommer då priserna att utjämnas.
Saken kompliceras emellertid när det gäller högbeskattade produkter som sprit, tobak med mera. Inte minst eftersom skattesatserna är väldigt olika i de olika länderna. I vinländerna har man till exempel normalt ingen skatt alls på vin, medan man i vissa ölproducerande områden beskattar öl nästan lika hårt som vin. Dock inte i Tyskland, där ölbeskattningen är mycket låg.
Det goda som EU haft med sig är att de tyska ölskatterna smittat av sig. Först till Danmark. De jylländska bryggerierna blev nästan utplånade eftersom alla jylländare åkte till Tyskland för att köpa öl. Politikernas svar var en kraftig sänkning av ölskatterna i hela Danmark (dock inte till tysk nivå, men tillräckligt lågt för att göra resorna till Tyskland märkbart mindre lönsamma). När Sverige blev medlem i EU uppstod samma effekt vid Öresund. Rederierna fick till och med bygga om färjorna för att få plats med alla ölkärror. Resultatet blev också här en rejäl sänkning av ölskatten. Dock inte alls lika drastisk som i Danmark, eftersom trots allt större delen av Sverige ligger för långt från Danmark för att det ska löna sig med ölresor, inte minst med tanke på de begränsningar som tills vidare finns för volymen privatimporterad öl.
Skattekonkurrensen har nu flyttats till den norska gränsen. Norrmännen åker nu till Strömstad och Årjäng för att köpa öl, men den av starkt nykterhetsinfluerade kristelig folkeparti ledda norska regeringen har ännu inte vidtagit de åtgärder som den kommer att få lov att vidta i sinom tid.
Vår uppfattning är att det här med taxfree kommer att lösa sig den naturliga vägen när restriktionerna för att transportera beskattade varor över gränserna anpassas till vad som gäller mellan övriga EU-länder. De svenska volymbegränsningarna är trots allt bara tidsbegränsade.
När de volymbegränsningarna försvinner kommer folk att rösta med fötterna och politikerna kommer så småningom att tvingas anpassa sig till realiteterna.
I sydliga länder (även inom EU) är ju priserna på beskattad vin och sprit betydligt lägre i vanliga livsmedelsbutiker än vad de är på nordiska taxfree-butiker.
Taxfree som näring är ju en artificiell skapelse, tillkommen för att utnyttja bisarra skatteregler. Den har ju ingen genuin funktion för att tillfredsställa andra behov än önskemålet att betala mindre skatt. Därmed har näringen inte heller någon livskraft i ett samhälle som fungerar enligt de grundläggande idéer som ligger bakom EU.