Jag skulle vilja veta lite mer om Taiwans historia efter revolutionen i Kina. Min samhälls-lärare påstår att det var en fascistdiktatur, men jag vill inte riktigt tro på det.
Eric, Göteborg (1 oktober 1999)
erik[snabel-a]tokyo.org
Din samhällslärare bör skämmas. Han var säkert med och stödde kommunisterna i Vietnam, och på andra ställen också. Vi tror att Du har all anledning att ifrågasätta mycket av vad han har att säga även i andra frågor.
Låt oss ge ett koncentrat av den historiska bakgrunden till dagens Republiken Kina, det som i dagligt tal kallas Taiwan. Om man ska få klart för sig vad som egentligen hänt är det i just detta sammanhang viktigt att hålla isär begreppen Republiken Kina och Taiwan. Juridiskt är nämligen Republiken Kina (dvs den statsbildning som finns på Taiwan) en fortsättning av fastlands-Kina, medan ön Taiwan endast under fyra av de senaste 104 åren varit förenad med Kina.
Taiwan erövrades första gången av Kina 1683. Efter dryga 200 års kinesiskt styre tog japanerna över och Taiwan blev en japansk koloni 1895. Den kinesiska befolkning som blivit majoritet på Taiwan fortsatte dock att dominera. Sedan japanerna besegrats i Andra världskriget kunde Chiang Kai-shek och Republiken Kina lägga Taiwan till sina domäner. Bara fyra år senare skulle statsgemenskapen mellan Taiwan och fastlands-Kina upphöra.
Republiken Kina bildades efter det kinesiska kejsardömets fall 1912. Först hade Yuan Shi-kai makten, men den intellektuellt dominerande var Sun Yat-sen, som företrädde en nationalistisk ideologi. 1917 etablerade han en nationalistisk regering i Kanton i södra Kina. Sun kom en tid att samarbeta med kommunisterna, men hans parti Kuomintang var det ledande i landet. Sun avled 1925 och efterträddes av Chiang Kai-shek, som försökte lägga under sig hela Kina. Landet var dock splittrat och många provinser styrdes av “krigsherrar”, som inte lät sig underordna centralregeringen. Först 1927 kom det till en brytning mellan Kuomintang och kommunisterna. År 1928 hade Chiang kontroll över större delen av landet och satte upp en regering i Nanking (som betyder Södra Huvudstaden, Peking betyder Norra Huvudstaden). Olika militära grupper – kommunisterna var en – stred om makten och någon demokratisk utveckling förekom ej.
Under 1931 gick Japan till angrepp och lade under sig Manchuriet, som omvandlades till det japanska lydriket Manchukuo. 1937 invaderade Japan resten av Kina, även om de bara lyckades ta kontroll över områdena i nordost. Japan var vid den här tiden i förbund med Nazi-Tyskland och det fascistiska Italien. Chiang Kai-shek flyttade regeringen till Chungking i det inre Kina och deltog under hela Andra världskriget i den anti-fascistiska kampen. När kriget var slut och Japan, Tyskland och Italien krossade stod Republiken Kina med Chiang Kai-shek som president på segrarsidan. Kina blev en av FNs grundare och fick vetorätt i säkerhetsrådet, som en av de stora segrarmakterna i Andra världskriget. Vid krigsslutet fick Republiken Kina, som nämnt, för första gången kontroll över provinsen Taiwan (Taiwan hade förlorats till Japan när Kina var ett kejsardöme). Kommunisterna hade efter brytningen med nationalisterna 1927 dragit sig tillbaka och förde nu gerillakrig mot regeringen. Ibland var striderna mellan kommunisterna och nationalisterna viktigare än striderna mot japanerna.
Efter krigsslutet och Kuomintangs seger fortsatte inbördeskriget. Chiang hade satsat alla militära resurser på kriget mot Japan, medan kommunisterna kunnat bygga upp sin styrka i bakgrunden. Chiang tvangs retirera till Taiwan. Kommunisterna utropade Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949, men de lyckades aldrig ta sig över Taiwan-sundet. Den tidigare regeringen för Republiken Kina fanns nu på Taiwan och ungefär 1,5 miljoner kineser flydde dit (där det redan fanns mångdubbelt fler kineser av lokalt ursprung, samt en helt obetydlig icke-kinesisk ursprungsbefolkning).
Republiken Kina blev nu en något märklig statsbildning. Den ansåg sig representera hela Kina, men eftersom den bara hade kontroll över provinsen Taiwan (och några öar i Fukien-provinsen, Quemoy och Matsu) blev folkrepresentationen haltande. Parlamentet representerade hela Kina, men nyval kunde ju bara hållas på Taiwan. De tidigare parlamentsledamöterna satt kvar och blev allt äldre (eller avled), bara de få som representerade Taiwan förnyades.
Chiang Kai-shek hade en mycket stark ställning och någon demokrati i västerländsk mening fanns inte. Men ekonomin frigjordes effektivt från sin tidigare planhushållningsmässiga struktur och den frigörelsen blev början till en fantastisk ekonomisk utveckling som förde Taiwan till industriländernas krets. När Republiken Kina för första gången införlivade Taiwan med sitt område 1945 konstaterades att provinsen var Kinas i särklass fattigaste och provinsen fick därför speciella privilegier, som ett led i dess ekonomiska återhämtning. När Taiwan skildes från fastlandet var det fortfarande Kinas fattigaste provins. Idag är levnadsstandarden på Taiwan snarast på västerländsk nivå, medan resten av Kina fortfarande är ett u-land. Taiwan är Asiens fjärde rikaste land, efter Japan, Singapore och Hongkong.
Eftersom ekonomin på Taiwan frigjordes växte kraven på även politisk frihet. Och den politiska friheten kom. De små oppositionspartierna av närmast formell karaktär växte till riktiga oppositionspartier helt oberoende av statsmakten. Och sedan undantagslagarna (som infördes i samband med den kommunistiska offensiven under slutet av 1940-talet) avskaffats 1987 kunde demokrati byggas upp på allvar. Chiang Ching-kuo, Republiken Kinas president och son till Chiang Kai-shek, var den som satte igång demokratiseringen på allvar. Han avled 1988. Chiang Ching-kuo var utbildad i Sovjetunionen – ett minne av kommunisternas och nationalisternas samarbete på 1920-talet, men han var som politiker en man som gick i spetsen för en kapitalistisk utveckling i Republiken Kina (Taiwan). Idag är Taiwan en demokrati i alla avseenden. Det finns en fri press, fri opinionsbildning och konkurrerande partier. Det finns också, vilket är en nog så viktig förutsättning för en demokrati, en fri ekonomi.
Regeringspartiet Kuomintang deltog under Andra världskriget militärt i kampen mot fascismen.
En av det fria Kinas främsta vänner i dagens Sverige är förre folkpartiledaren och vice statsministern Per Ahlmark, som är ordförande i vänskapsförbundet mellan Sverige och Taiwan. Hans positiva inställning till utvecklingen på Taiwan kan man läsa i bland annat boken “Det öppna såret” (s 238-243).