Jag håller på att undersöka Kinas statsskick och skulle gärna vilja ha lite information om:
1. partiflora, dvs vilka partier som finns.
2. valsystem
3. hur makten fördelas mellan olika institutioner, dvs. regering, riksdag
Martina Larsson (9 april 2000)
Martina_lar[snabel-a]hotmail.com
Om Du med Kina avser den kommunistiska statsbildningen på det kinesiska fastlandet är svaren dessvärre mycket enkla.
1. Det finns bara ett enda tillåtet parti, Kinas Kommunistiska Parti. Det enda kända oppositionspartiet Kinas Demokratiska Parti förföljs och de få medlemmar som är kända av myndigheterna kastas i koncentrationsläger (laogai kallas systemet på kinesiska)
2. Valsystemet är helt ointressant eftersom det bara finns ett tillåtet parti och bara en kandidat till varje post som ledamot i Folkkongressen. Folkkongressen brukar dessutom bara sammanträda några få dagar varje år för att med blixtens hastighet godkänna de åtgärder som regeringen redan vidtagit eller i bästa fall godkänna de åtgärder som regeringen föreslagit. Det har inte vid något tillfälle hänt att invändningar framförts mot regeringens politik i Folkkongressen.
Dock är även regeringens åtgärder egentligen ointressanta, eftersom också regeringen saknar makt. Den verkliga makten finns hos Kinas Kommunistiska Parti och regeringen verkställer bara order från partiet.
3. Som framgått ovan är all makt koncentrerad till Kommunistpartiet och de formella institutionerna är helt maktlösa.
Om Du med Din fråga avser den demokratiska kinesiska staten Republiken Kina på ön Taiwan är frågorna inte lika lätta att besvara.
Republiken Kina har en mycket sofistikerad maktdelningsprincip med makten fördelad mellan fem så kallade yuan. Den lagstiftande yuan motsvarar vår riksdag och den verkställande vår regering. Därtill kommer en yuan som har kontroll över statens ekonomi, en yuan som fungerar som revisionsorgan och en yuan som svarar för domstolsväsendet.
Republiken Kina styrdes under hela efterkrigstiden – fram till i år – av Nationalistpartiet Kuomintang. Först under Chiang Kai-shek, sedan dennes son Chiang Ching-kuo, senare under Lee Teng-hui. Fram till mitten av 1980-talet var Republiken Kina starkt auktoritärt och de partier som fanns vid sidan av Kuomintang hade små möjligheter att göra sig gällande. Under de senaste femton åren har emellertid Republiken Kina utvecklats till en fullfjädrad demokrati. Och denna utveckling kröntes vid årets presidentval när en av oppositionskandidaterna vann, Chen Shui-bian från Demokratiska Framstegspartiet.
De två stora partierna vid sidan av Kuomintang är Demokratiska Framstegspartiet och Nya Kinapartiet. Motsättningarna mellan partierna följer andra linjer än de vi är vana vid. Alla partierna är starka motståndare till kommunisternas styre på fastlandet.
Tyvärr är det bara de dryga 20 miljonerna kineser som bor på Taiwan som får möjlighet att njuta av demokratins frukter. Över en miljard kineser på fastlandet plågas av kommunistisk diktatur.