Jag har precis avslutat en kurs i ekonomisk geografi, där tog vi upp de snabbt växande ekonomierna i syd- och nordöstasien. Jag fick intrycket att de flesta staterna har haft det högt i tak ekonomiskt, men lågt politiskt. Länderna har ändå haft en remarkabel utveckling, speciellt Singapore. Landet har i princip varit styrt genom det enda partiet, PAP. Är detta nödvändigt för att ett U-land ska kunna utvecklas, eller skulle det fungera med en större del av frihet? är liberala idéer endast för de utvecklade länderna? Hoppas att Ni har förstått frågan.
Johan Fredriksson, Jönköping (10 juni 2000)
Johan.Fredriksson[snabel-a]moderat.se
I marknadsekonomin som system ligger ju ett stort mått av frihet och pluralism, även om den främst tar sig uttryck inom ekonomin. Men det är riktigt att flera av de snabbväxande länderna i Ostasien haft politiska system varit mer eller mindre auktoritära. Singapore är ett exempel. Men tidvis har likriktning och begränsningar i demokratin kännetecknat även Taiwan, Korea och Malaysia för att nämna några länder. Med den ekonomiska utvecklingen har emellertid följt en ökad politisk liberalisering (med tillfälliga bakslag som nu i Malaysia). Det förefaller alltså att finnas ett kausalsamband mellan ekonomisk utveckling och demokrati, på så sätt att en god ekonomisk utveckling främjar en demokratisk utveckling. Däremot finns det inget lika starkt samband i motsatt riktning. En demokrati innebär inte i sig att landet får genomgå en snabb ekonomisk utveckling. I inte så få fattiga länder har beräknande populister profiterat på folkets okunnighet genom att bygga upp ett folkligt stöd för ekonomiskt direkt skadliga åtgärder. Klassiskt är hur många diktatorer genomdrivit låga livsmedelspriser för att vinna stadsbefolkningens stöd, varefter de låga livsmedelspriserna lett till ekonomiskt kaos i jordbruksnäringen och ett stopp för vidare ekonomisk utveckling.
Den snabbaste ekonomiska utvecklingen i Sverige skedde efter de stora liberaliseringarna i ekonomin 1846 och 1864. De reformer som genomfördes då var framsynta och ökade pluralismen och friheten, men de begränsade sig till det ekonomiska området. Först långt senare infördes demokrati i vår mening, sedan den ekonomiska utveckling medfört att folk kunde ställa krav även på politiskt inflytande.
Det finns dock inget logiskt orsakssammanhang som skulle göra det svårare för en potentiell tigerekonomi att genomföra sin ekonomiska omvandling i ett politiskt pluralistiskt system. Japan hade visserligen kommit en bra bit på väg redan innan Andra världskriget, men utvecklingen till en modern industrination i den tekniska utvecklingens frontlinje skedde under perioden 1945-1975, då Japan hade ett pluralistiskt politiskt system, även om det liberaldemokratiska partiet hade makten under hela perioden (sedan den amerikanska ockupationsadministrationen dragit sig tillbaka). Indien, som länge varit ekonomiskt efterblivet på grund av Fabianska socialistiska regleringar som ett minne från kolonialtiden, har länge haft ett demokratiskt system. Men under de allra senaste åren har man börjat ta sig ur den socialistiska tvångströjan och de ekonomiska framstegen har inte låtit vänta på sig. Därmed sagt att det går att uppnå snabb ekonomisk utveckling även i en demokrati. Men att det inte nödvändigtvis blir så. Däremot leder den snabba ekonomiska utvecklingen alltid till en demokratisering av samhället.