Jag undrar över rösträttens historia i Sverige och dess orsaker och konsekvenser?
Frida Jonsson, Uppsala (25 januari 2000)
idasnow[snabel-a]hotmail.com
I forna tider samlades alla fria män till ting. Det behövdes alltså ingen rösträtt i den meningen att man skulle rösta på någon representant eftersom alla fick vara med och fatta besluten på plats. Den här beslutsformen fanns kvar i mindre socknar (kommuner) på landet långt in på 1900-talet.
När Riksdagen inrättades (en del anser 1435) innebar det att representanter samlades från hela landet. De fyra stånden bestod av ombud för alla delar av folket.
När industrialismen kom på 1800-talet blev den gamla representationsformen förlegad. En del hamnade vid sidan av stånden och var därmed orepresenterade i riksdagen. Det gamla borgarståndet utsåg sina representanter bland dem som var hantverkare eller köpmän, vilket var de enda personerna som fanns i städerna på den tiden. Men på 1800-talet tillkom fabriksarbetare, kontorspersonal, lärare som inte samtidigt var präster och en rad andra yrken. När stånden avskaffades 1866 innebar det alltså att en större del av befolkningen blev representerad i riksdagen.
Men det fanns andra begränsningar – olika för första och andra kammaren. Begränsningarna innebar först och främst krav på innehav av fast egendom eller arrende och en viss minsta inkomst för att man skulle få rösträtt.
Den nya riksdagen mötte genast krav på vidgad rösträtt. Under slagordet “en man – ett gevär – en röst” drevs krav på allmän värnplikt och allmän rösträtt från främst liberalt håll. Men det var en högerregering under Arvid Lindman som vid riksdagar 1907 och 1909 genomdrev allmän och lika rösträtt till riksdagen. Och det var den starkt högerorienterade författaren och Nobelpristagaren Verner von Heidenstam som skrev den berömda strofen “Det är en skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar” (första gången publicerad i Svenska Dagbladet i september 1899).
En kraftigt bidragande orsak till rösträttsreformen 1907/1909 var den allmänna värnpliktens införande 1901. Skulle man försvara sitt land med vapen i hand skulle man också ha rätt att vara med och påverka besluten.
Den nya rösträtten var lika för alla över 24 år – förutsatt att man betalt sin skatt. Dessutom fick inte omyndigförklarade behålla sin rösträtt.
Kvinnlig rösträtt kom drygt tio år senare.
Rösträtten fick politiska konsekvenser i första hand i två avseenden: Socialdemokraterna som tidigare bara haft några enstaka representanter i riksdagen gick kraftigt framåt. Liberalerna, vars främsta projekt var just genomförande av den allmänna rösträtten, tappade sin paradfråga och gick därför successivt ned i röstetal. När kvinnlig rösträtt genomfördes påverkades det politiska snittet något åt höger, men i stort sett var ju de politiska sympatierna lika fördelade mellan kvinnor och män varför effekterna blev små.