Jag ska göra ett stort arbete om revolutionen i Iran 1979 och jag vall ha fakta om allt som hände under den tiden. T.ex. hur Khomeini fick makten, hur situationen blev i Iran efter det… Hur det gick för folket i Iran efter revolutionen. Allt som har med revolutionen att göra.
Izabella, Uppsala (31 mars 2002)
n_m83[snabel-a]spray.se
Den iranska revolutionen 1979 var en stor tragedi för landet och regionen. Under 37 år hade Mohamed Reza Pahlavi varit Irans härskare (shah) och han hade satsat stort på en modernisering av landet. Utbildningsnivån höjdes, analfabetismen utrotades och modern västerländsk teknik infördes. Tyvärr var den snabba moderniseringen av landet ojämn. I de stora städerna var kultur, ekonomi och teknik av modernt västerländskt snitt, medan landsbygden i stort var mycket efterbliven.
De stora ekonomiska framstegen möjliggjordes dels genom landets rika oljetillgångar, dels genom ett nära politiskt och ekonomiskt samarbete med USA.
Tyvärr kopplades de ekonomiska framgångarna inte till en politisk liberalisering. Oppositionen var förbjuden och den enda ventilen för kritik var moskéerna. Prästerskapet var djupt konservativt och mycket skeptisk mot moderniseringen. Moderniseringen hade till och med inneburit att den som ville skulle få svära vittneseden inför domstol på Bibeln istället för Koranen. Efter intensiva protester från prästerna återkallades den lagen…
Ajatollahn (en hög prästtitel) Ruhollah Khomeini blev med tiden ledande för prästerskapets opposition mot shahen. Eftersom det var den enda oppositionen som fanns fick den stöd även av andra oppositionella grupper.
Kritiken mot shahen var sådan som vi i Sverige skulle uppleva som främmande. Man protesterade mot att västerländska filmer visades (i Sverige protesterade man några år tidigare mot att censuren kunde förbjuda västerländska filmer…), man protesterade mot ungdomens omoral och västerländska sedvänjor, men kombinerade det hela med krav på fria val, något som kunde attrahera just dem som prästerna egentligen ville göra livet till ett helvete för.
Protesterna mot regimen tog fart under 1978, med Khomeini i exil i Paris. Men från exilen kunde han utfärda kommunikéer och ge intervjuer. Oppositionen vallfärdade till Khomeinis hus.
Shahens försök att blidka oppositionen genom att tillsätta en förhållandevis liberal premiärminister som hämtats från oppositionen (Shapur Bakhtiar) misslyckades. I början av 1979 lämnade shahen Iran för att aldrig återkomma.
Den 1 februari återvände Khomeini till Iran och hälsades av miljoner människor. Det var människor som ville ha en ny ledning. En del var säkerligen starkt konservativa muslimer som misstyckte till de senaste decenniernas modernisering och sekularisering. Andra var sådana som ville se en liberalisering.
Resultatet blev en hård prästdiktatur. Premiärministern Bakhtiar tvingades avgå och ersattes av Khomeinis man Mehdi Bazargan, men hans inflytande var begränsat. Snart lades också rättsväsendet i prästerskapets händer. Hårda regler infördes gällande klädsel (kvinnor tvingades bära “chador”, en dräkt som dolde kroppen), alkohol och musik förbjöds, kvinnor och män förbjöds att bada tillsammans etc. Massakrer genomfördes på den gamla regimens män och hundratals människor torterades och avrättades. Prostituerade och homosexuella kastades i fängelse eller avrättades.
I den nya konstitution som antogs fick Khomeini oinskränkt makt, men bara som en bakgrundsfigur utan operativt ansvar. Han var den som uttolkade Koranen och talade om för politikerna vad som gällde och hade rätt att upphäva “felaktiga” beslut som fattats av politiker (inklusive premiärministern).
Prästdiktaturen innebar en försvagning av både ekonomi och militär, vilket gjorde att Saddam Hussein i Irak såg möjligheten att anfalla Iran. Han gjorde det, men Iran stod emot i ett krig som pågick mellan 1980 och 1988. Den direkta följden av 1979 års revolution i Iran blev alltså svårt förtryck, krig och elände. Först under de allra senaste åren har Iran sakta och gradvis kunnat återhämta sig från revolutionens förödelse.