Kan jag få en bra beskrivning på vad Republikanerna (i USA) står för? Jag undrar också hur republikaner och konservatism hör ihop
Charlie Norlin, Göteborg (24 april 2001)
c-norlin[snabel-a]hotmail.com
När man studerar de amerikanska politiska partierna är det viktigt att inse skillnaderna mellan det amerikanska och europeiska partiväsendet. I Europa är politiska partier en ganska väl sammanhållen organisation som verkar för en viss ideologi (till exempel liberalismen) eller en viss intressegrupp (till exempel bönderna). I USA är partierna mer kampanjorganisationer, redskap som gör det möjligt för personer att vinna stöd för sina egna politiska visioner. Det finns inte partiprogram i europeisk mening i USA, men det finns valplattformar. Det finns inte heller sammanhållning och partidisciplin som i Europa, men en viss idémässig gemenskap. Först om man har gjort dessa skillnader klara för sig är det meningsfullt att närmare gå in på vad det republikanska partiet står för.
Det republikanska partiet bildades 1854 och dess viktigaste programpunkt var avskaffandet av slaveriet. 1860 valdes partiets kandidat Abraham Lincoln till president. Under amerikanska inbördeskriget stod republikanerna för en stark centralmakt, i motsats till sydstaternas krav på större självständighet för delstaterna.
Republikanernas starka koppling till nordstaterna under inbördeskriget medförde att partiet hade mycket svårt att få genomslag i sydstaterna och det var egentligen först i och med Richard Nixon och Ronald Reagan som den politiska kartan ändrades, så att det inte enbart kom demokrater från sydstaterna till kongressen.
Idag är republikanerna snarare för mer decentralisering än demokraterna. Framförallt vinnlägger man sig om att delstaternas rättigheter skall skyddas. Republikanerna arbetar normalt också för att främja näringslivets intressen och ser den ekonomiska utvecklingen som främsta motor för att eliminera fattigdomen, medan demokraterna gärna ser att skatter används för att omfördela tillgångarna till de fattigas fördel. Republikaner brukar vara anhängare av lägre skatter och också vara anhängare av ett starkt försvar. Många republikaner betraktar sig som konservativa. Knappast några som liberala (eftersom ordet “liberal” på amerikanska snarast betyder “vänsterinriktad”).
Demokraterna har å sin sida nära koppling, personellt, ekonomiskt och idémässigt, till fackföreningsrörelsen. Det gör att demokraterna ofta ansluter sig till de krafter som motverkar internationellt samarbete och globalisering. På den punkten är demokraterna i samma båt som vissa protektionistiska delar av republikanska partiet, grupper som gärna isolerar USA från omvärlden och inte anser att USA ska engagera sig i områden utanför Amerika. Huvuddelen av det republikanska partiet har emellertid en mer internationellt orienterad syn på de frågorna.
Återigen hamnar vi alltså i situationen att åsikterna är högst divergerande inom partierna. Partiorganisationerna i USA är i viss utsträckning en permanent valorganisation, där det är fritt fram för olika åsiktsriktningar att kandidera för de olika posterna i primärvalen, för att efter primärvalet oftast – men inte alltid – sluta upp på sin tidigare motståndares sida mot demokraterna.