Jag undrar vad ni hade emot Olof Palme?
Jessica Johansson, Ängelholm (6 april 1999)
bessie00[snabel-a]hotmail.com
Våra invändningar mot Olof Palme avsåg helt och hållet hans politik och det sätt han framförde den på.
Olof Palmes politik var kraftigt avvikande från den gängse i resten av den demokratiska världen. Han tog gång på gång ställning för kommunistiska diktaturer och strategiska projekt som initierats från Moskva och som naturligtvis därmed gynnade i första hand sovjetiska och inte svenska intressen. Han förde också en inrikespolitik som var nära att fjärma Sverige från det marknadsekonomiska systemet.
Som politiskt intresserade människor arbetade vi – dvs dem av oss som är tillräckligt gamla för att ha varit politiskt aktiva då – för att få till stånd en ändring av den politik som fördes under Olof Palmes tid. Vi kände oss personligt berörda och hotade av den politik han förde och det var därför med största glädje vi deltog i valkampanjerna 1976 och 1979 som ledde till att Thorbjörn Fälldin blev statsminister, samtidigt som vi var missbelåtna med utfallet av valen 1982 och 1985 och kämpade för att få en ny ändring till stånd i valet 1988.
På det utrikespolitiska området gjorde Olof Palme officiella besök hos diktatorer som Fidel Castro på Kuba och Erich Honecker i Östtyskland. Ingen kan uppfatta ett sådant besök annat som än ett uttryck för samförstånd, särskilt mot bakgrund av de uttalanden som gjordes. Han planerade vid sin död att inom kort resa till Moskva och vi var mycket skeptiska till att något gott kunde uppnås vid ett sådant besök.
Olof Palme deltog personligen i ett fackeltåg i Stockholm till stöd för ett kommunistiskt maktövertagande i Sydvietnam och detta tillsammans med angriparens, Nordvietnams, ambassadör i Moskva.
Olof Palme arbetade för en kärnvapenfri zon i Norden enligt ett sovjetiskt förslag, vilket skulle innebära full frihet för Sovjet att ha kvar sina kärnvapen i Estland, Lettland och Litauen, men ett åtagande att övriga Östersjöländer skulle åta sig att aldrig tillåta stationering av kärnvapen på sitt territorium (Danmark och Norge som var – och är – med i NATO hade viserligen uttalat att inga kärnvapen stationerades där i fredstid, men ville hålla möjligheten öppen vid ett sovjetiskt angrepp).
Olof Palme var med i den så kallade Palmekommissionen där han tillsammans med bland annat ledande män från den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU utarbetade en internationell politisk agenda som inte främjade svenska säkerhetsintressen.
Olof Palme styrde Sveriges u-hjälp till socialistiska diktaturer, vilket innebar att hjälppengarna fick dålig effekt och dessutom motverkade kampen för mänskliga rättigheter. Vi hade uppfattningen att även negrer och kineser var människor. Olof Palme menade att dessa människor hade en annan kulturell bakgrund och därför inte såg på demokratin som vi gjorde i Väst. Regimerna gjorde det förvisso inte, men det var människorna i fängelsehålorna och fånglägren som vi sympatiserade med.
Olof Palme motarbetade konsekvent Sveriges traditionella goda förbindelser med demokratierna i Väst – i första hand USA. Han såg personligen till att det blev stopp för alla förhandlingar om medlemskap i EU (dåvarande EEC), vid en tidpunkt då Sverige verkligen hade varit betjänt av ett medlemskap.
Sverige blev internationellt isolerat genom den extrema utrikespolitik som Olof Palme förde. Hans namn blev förvisso känt, men främst på grund av det märkliga förhållandet att en statsminister i ett demokratiskt land kunde ta så markant ställning för odemokratiska regimer. Trots ihärdiga försök blev aldrig Palme inbjuden till att besöka Washington, något som såväl Ingvar Carlsson som Carl Bildt gjort.
Det var under Olof Palmes ledning som förslaget om löntagarfonder lanserades och röstades igenom. Det var ett redskap för att föra Sverige in i ett planekonomiskt samhälle, som bara kunde föra oss i sovjetisk riktning. Lyckligtvis avskaffades fonderna av Carl Bildts regering 1992.
Olof Palme motarbetade alla försök att demokratisera etermedia och det var under hela hans tid vid makten otänkbart att ens seriöst diskutera fri etablering inom radio och TV. Hela den kommersiella radion och TV4 tillkom sedan Palme försvunnit ur svensk politik. (TV3 etablerades och drevs från London, eftersom verksamheten var förbjuden i Sverige under Palmes tid).
Olof Palme medverkade till att avskaffa balansen mellan fackföreningar och arbetsgivare som varit kännetecknande för den “svenska modellen” ända från 1938 års Saltsjöbadsavtal fram till början av 1970-talet. Vi har dessvärre fått uppleva konsekvenserna i form av en allt sämre svensk ekonomi.
Så upplevde vi Olof Palme när han verkade. Vi byggde vår uppfattning på vad som sades officiellt. Nu har det i efterhand framkommit att Olof Palme bakom hela svenska folkets rygg gjort upp långtgående planer på militärt samarbete med USA och Storbritannien i händelse av en konflikt med Sovjet. Det hela stämmer inte alls med den officiella bild han ville att vi skulle ha. Det hela är mycket förbryllande och svårt – för att inte säga omöjligt – att tolka. Hade han berättat vad han gjorde i hemlighet hade vår syn på honom varit betydligt mer positiv. Men en demokrati måste bygga på öppenhet och förtroende. Så var det inte i det här fallet.