Hej! Vad innebär den nya pensionsfonden? Hur mycket skiljer den sig från den förra? Varför ändrades pensionsfonden? Blir ATP ett minne blott?
Klara, Smedjebacken (18 september 2000)
klaracurri[snabel-a]hotmail.com

Det nya pensionssystemet är utvecklat för att det gamla ATP-systemet inte klarade av utvecklingen framöver. ATP innebar att folk med ganska ringa arbetsinsatser (i år räknat) kunde tjäna in ganska stora pensioner. Det gick bra så länge det var en liten andel av den gamla befolkningen som tjänat in maximala ATP-rättigheter, medan en stor del hade inga eller små rättigheter och en ännu större del av befolkningen arbetade för fullt.

Idag har de flesta nytillkomna pensionärerna tjänat in hög ATP, samtidigt som förhållandet mellan antalet arbetande och antalet pensionärer hela tiden försämras. För att ge ersättningar enligt de gamla reglerna skulle avgifterna ha behövt höjas till orimliga nivåer, från nuvarande cirka 15 procent av lönerna till trettio procent eller mer.

För att lösa detta problem har ett nytt system utvecklats. Det innebär att folk måste jobba fler år för att få full pension. I det gamla ATP-systemet tjänade man inte in ett öre extra pension sedan man jobbat i trettio år (från tjugo till femtio år till exempel, de sista femton åren i arbete gav inte ett öre i pension…). Det nya systemet ger ökad pension för den som jobbar mer. Hela tiden. Även om man jobbar efter 65… Det gamla systemet byggde helt på att den unga generationen skulle betala de gamlas pensioner. Det var ju utmärkt för den generation som införde systemet (omröstningen i Riksdagen var 1958, systemet trädde ikraft 1960). De betalade inga avgifter före 1960 (och låga avgifter under en infasningsperiod på över tio år), men de fick förmåner långt över vad de betalt för. På yngre generationers bekostnad. Idag har befolkningen hunnit ikapp. De som pensioneras har tjänat in full ATP (som började tjänas in 1960) och den unga generationen har helt enkelt inte råd att betala vad den gamla generationen lovade sig själv på de ännu oföddas bekostnad 1958…

Tacka för att systemet behövde reformeras.

En övergångsperiod innebär att alla födda 1937 eller tidigare (pension 2002) faktiskt ska få vad ATP lovat dem – bortsett från ett flertal fula manipulationer med indexberäkningarna till pensionärernas nackdel. Folk födda 1938 eller senare blir blåsta på ännu mer av vad politikerna lovat dem. Men de får vissa möjligheter att kompensera detta genom den så kallade premiepensionen. Den kan dock ge rejäla tillskott bara för dem som är födda på senare delen av 1960-talet eller därefter. Personer födda på 1940-, 1950- och början av 1960-talet kan på goda grunder känna sig blåsta i grunden. De har betalt höga avgifter för att personer födda på 1920- och 1930-talen skulle få bra pensioner, men själva får de pensioner enligt ett betydligt tuffare system. De som är yngre kan kompensera sig genom lång förräntningstid på premiepensionen, men det kan inte de här årgångarna.

Ansvariga för ett privat pensionsförsäkringsbolag som hade burit sig åt på det här sättet hade naturligtvis sedan länge suttit i fängelse och alla deras tillgångar hade tagits i beslag för att fördelas bland fordringsägarna i bolagets konkurs…