Vad hade näringsfrihetsförordningen för betydelse för utvecklingen av demokratin i Sverige?
Diana Tiger, Stockholm (1 juni 2003)
dianatiger1[snabel-a]hotmail.com
Näringsfrihetsförordningen från 1864 genomdrevs av finansministern Johan August Gripenstedt, en av de viktigaste gestalterna i moderniseringen av det svenska samhället under 1800-talet. Näringsfrihetsförordningen innebar att det i princip blev fritt att bedriva näringar var som helst i landet. Tidigare var flertalet näringar underkastade licenstvång och många näringar hade bara fått bedrivas i städerna (skråväsendet hade dock avskaffats redan 1846).
Det var först efter näringsfrihetsförordningen som det ekonomiskt efterblivna Sverige började utvecklas. De stora ”snilleindustrierna”, till exempel Asea (ABB), L M Ericsson, Alfa Laval, SKF, Aga, Electrolux med flera grundlades alla under femtioårsperioden efter näringsfrihetens införande. Den svenska ekonomiska utvecklingen var oerhört dynamisk och Sverige marscherade snabbt fram från att ha varit ett av Europas fattigaste länder till att bli en avancerad industrination.
Den ekonomiska utvecklingen byggde på liberala tankar. Gripenstedt hade studerat den store franske ekonomen Fréderic Bastiat och utformat sitt ekonomiska program efter dennes teorier. Med den ekonomiska liberalismens intåg fick den politiska liberalismen också en chans. Och därmed började krav ställas på en demokratisering av det politiska livet. Avskaffandet av ståndsriksdagen kom bara två år efter näringsfrihetsförordningen. Men den reformen hade ingen direkt logisk koppling till näringsfriheten.
Näringsfrihetens betydelse för demokratins utveckling får sägas ha varit indirekt. Först genom det ekonomiska välstånd som skapades genom näringsfriheten blev det möjligt för bredare folklager att kräva politiska reformer. Utan den ekonomiska utvecklingen hade det inte funnits förutsättningar för någon demokratisering. ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral” (först käket, sedan moralen) skrev vänstermannen och socialisten Bertolt Brecht i en av sina pjäser. Även om Brechts tankar oftast är synnerligen motbjudande har han i denna tes ganska väl tolkat sambandet mellan 1864 års näringsfrihetsreform och 1907 års rösträttsreform.