Hur kunde merkantilisterna få det till att nettoimport av ädelmetaller var önskvärt för ett land?
Niclas Claesson, Stockholm (30 maj 2001)
maysan:ncc69[snabel-a]hotmail.com
Det kan man onekligen fråga sig. Ädelmetaller går ju inte att äta och det är först i våra dagar som guld och platina fått viktiga tekniska tillämpningar (i elektronik respekive bilkatalysatorer).
Men merkantilisternas utgångspunkt var att ett lands rikedom kunde mätas i hur mycket “pengar” landet – staten – hade i kassan. Och pengar var detsamma som ädelmetaller, ansåg merkantilisterna. Man hade alltså i princip samma uppfattning om pengar som man kan tillgodogöra sig när man läser om Joakim von Anka, som älskar att bada i sina guldpengar.
Här ska sägas till Carl Barks – Joakim von Ankas skapare – försvar att han själv insåg att världen skulle drabbas av stagnerande ekonomier och fattigdom om alla gjorde som Joakim von Anka, lade pengarna på hög. Carl Barks, vars politiska uppfattning snarast måste betecknas som nyliberal, menade att det var bara genom att sätta pengar i omlopp som välstånd skapas. Han hade alltså en mycket modern syn på de finansiella marknadernas roll i den realekonomiska utvecklingen.
Men det hade inte merkantilisterna. Deras uppfattning var att pengar skulle samlas på hög, för att det visade välstånd. Och välstånd var en regerings viktigaste uppgift. Merkantilisterna insåg aldrig att pengars funktion är att vara ett transaktionsmedel, inte en värdemätare. Det är bara förtroendet för valutan som gör den till en värdemätare och det är bara konsumtion som är välståndsskapande, inte tillgångar på ett bankkonto eller i ett lands valutareserv. Den riktiga värdemätaren är vad Du kan byta Dig till för det Du själv kan producera (till exempel arbetstimmar på fabriken…)
Det är svårt för oss att sätta oss in i hur merkantilisterna resonerade eftersom deras tänkande verkar så helt främmande för ett modernt synsätt på ekonomi. Men än idag finns det de som hämtat stora delar av sitt tänkande från merkantilismen: de statliga företagen, den statliga kontrollen av ekonomin och betydelsen av tung industri. Allt detta är vad vi sett drivas av kommunistiska partier, både som makthavare och som opposition. Tankarna fungerar lika dåligt idag som på 1700-talet.