Vad tar Marx upp i sin värdeteori?
Per Aronsson, Vetlanda (8 januari 2001)
mirakelix[snabel-a]hotmail.com
Marx lånar David Ricardos värdeteori. Enligt den skapas värde bara genom arbete. Om man använder maskiner skapas värde dessutom genom att förslitningen av maskiner som används i produktionen förs över på de nya produkterna, men de maskinerna har ju i sin tur skapats genom arbete… Marx insåg visserligen att en sak inte var mer värd om den producerades ineffektivt, så det fanns en reservation i hans värdeteori, en produkts värde svarade bara mot det minsta nödvändiga arbetet för att producera den. Att tillverka en vara på ett orationellt sätt gjorde den alltså inte mer värdefull.
Den här värdeteorin innebär att knapphetsvärden inte alls beaktas, det som i en marknadsekonomi uttrycks som ränta. Det visade sig att man i Sovjetunionen kunde tillverka jättelika maskiner som bara utnyttjades obetydligt. Resurserna som nedlades på att tillverka de här stora maskinerna kostade inget förrän de producerade maskinerna användes i produktionen. Det blev därmed ett oerhört slöseri med kapitalresurser, eftersom det inte fanns något pris på dem.
Det kan för övrigt noteras att värdeteorin i den sovjetiska tillämpningen över huvud taget inte tog hänsyn till distributionen. Handelsledet tillförde inte något värde enligt planmyndigheterna! En kastrull var lika mycket värd i kastrullfabriken tillsammans med en miljon andra kastruller som hemma i köket hos en användare! En ganska bisarr syn, som dock inte direkt följer av Marx teori, men som väl var den sovjetiska tillämpningen.
Marx väredeteori bortsåg också helt från modernt tänkande, där värdet är ett samspel mellan tillgång och efterfrågan. Även produkter som man lagt ner ett oerhört arbete på kan vara värdelösa (till exempel en Trabant-bil, som krävde trettio gånger så många arbetstimmar som en Opel Vectra, som idag görs i samma fabrik där Trabanterna en gång tillverkades). I ett marknadsekonomiskt sätt är det ju bara varor som har efterfrågan som har något värde.