Hur ska man göra med lagstiftningen mot högerextremister i Tyskland?
Lina (21 augusti 2000)
lina_elm[snabel-a]hotmail.com
Vår grundinställning är att lagstiftningen mot så kallade högerextremister i Tyskland är principvidrig och odemokratisk. Motsvarande lagstiftning tillämpas för övrigt mot kommunister och en rad religiösa grupper, till exempel scientologerna.
Lagstiftningen innebär till exempel att personer med koppling till de partier, grupper eller religiösa samfund som är svartlistade inte kan få anställning i offentlig tjänst. Det gäller både som lärare (där man kan tänka sig att deras övertygelse skulle påverka arbetets utförande), men också som städare eller lokförare, där man har svårare att föreställa sig att en scientolog eller nationalsocialist skulle utföra arbetet på ett märkbart annorlunda sätt än en kristdemokrat eller socialdemokrat.
Vi menar i och för sig att man måste ha all respekt för Tysklands historiska erfarenheter och att det finns behov av att hålla efter demokratins fiender innan de kommit i en sådan position att de kan underminera eller krossa demokratin, på det sätt som skedde på 1930-talet. Men det viktigaste receptet för att nå dithän måste vara att använda demokratins viktigaste vapen – ordet. Vi kan inte se att det egentligen finns något som talar för att det skulle vara otillräckligt i Tyskland.
Det kan noteras att olika vänsterextremister – och ibland även socialdemokrater – i andra länder protesterat mot det som tidigare kallades “Berufsverbot” (=yrkesförbud), som innebar att kommunister inte fick statlig tjänst (förbudet gällde även nationalsocialister, men sådana fanns knappast, så det var i praktiken bara kommunister som drabbades). Vi menar att det före Berlinmurens fall fanns ett visst fog för en sådan bestämmelse, eftersom det var personer som var beredda att gå en främmande makt till mötes. Idag måste skälen begränsas till att gälla just sådana befattningar där den ideologiska uppfattningen kan påverka arbetet – till exempel lärare. I övrigt kan det inte vara statens sak att lägga sig vilken politisk uppfattning anställda har.
Från amerikansk sida har man för övrigt utövat påtryckningar på Tyskland att ompröva sin inställning, men då gäller det explicit intoleransen mot medlemskap i vissa religiösa samfund, främst scientologerna.
Vi kan för övrigt notera att Sverige börjar gå i Tysklands fotspår. Fyra pingstvänner sparkades nyligen från ett socialt projekt i Malmö för att de uttalat sin mening att homosexualitet är en synd. En jurist vid utlänningsnämnden sparkades i förra veckan för att han var medlem i Sverigedemokraterna. Trots att det enligt svensk grundlag är förbjudet för myndigheter att efterforska en persons politiska uppfattning och det enligt lagen om anställningsskydd är förbjudet att säga upp någon på grund av politisk eller religiös uppfattning (om det inte gäller politiska eller religiösa organisationer, som kan ställa krav på att anställda är lojala mot organisationens mål). I Sverige är det ett luddigt godtycke som gäller. I Tyskland är det åtminstone en viss byråkratisk stringens i hanteringen. Det tyska Inrikesministeriet, Bundesministerium des Innern, sammanställer en årlig rapport, Verfassungsschutzbericht, som listar organisationer som anses motarbeta författningen. Senaste utgåvan finns på nätet.