Har studerat det danska Konservative Folkeparti en del, och när jag läste partiets principrogram kunde jag förlika mig med ideerna där.

Men hur står det egentligen till inom partiet, och vilka åsiktströmningar är det som dominerar? Är det endast olika former av konservatism, och inte så mycket liberalism som i de nordiska systerpartierna (m) och Höyre? Eller är det liberalkonservatism även i KF?
Charlie Weimers (28 juni 1999)
weimers[snabel-a]kdu.se

Konservative Folkeparti bildades 1915, ursprungligen som en reaktion till bristen på social dimension i den då dominerande danska högergruppen, höjre. Därmed har partiet sedan början en starkt socialt präglad profil, vilket kanske medverkat till att de liberala aspekter som varit betydelsefulla i flera andra nordiska konservativa partier, inte minst moderaterna i Sverige, fått en mindre framträdande roll.

En annan faktor som påverkar bedömningen är att det stora danska partiet Venstre på ett helt annat sätt än det svenska Folkpartiet slagit vakt om borgerliga värderingar. Under långa perioder har Venstre varit det dominerande borgerliga partiet och där har allmänt konservativ-liberala idéer samlats. Venstre har aldrig betraktats som ”opålitligt” från borgerlig synpunkt, som exempelvis Folkpartiet under Ola Ullstens ledning. Den rollen har i Danmark spelats av mini-partiet Radikale Venstre, som under många år fungerat som stödparti till socialdemorkaterna.

Lyckan i det danska politiska livet växlar snabbt. När Mogens Glistrup och hans Fremskridtspartiet växte sig starka under 1970-talet föll den konservativa andelen av väljarkåren drastiskt. Stora väljargrupper såg Glistrup som en bättre murbräcka mot högskattesamhället än de konservativa (Danmark och Sverige brukar tävla i den föga ärorika grenen världens högsta skattetryck, ibland är det värst i Danmark, ibland i Sverige, sällan har något annat land gett sig in i den konkurrensen).

1982 blev ledaren för Konservative Folkeparti Poul Schlüter statsminister. Han var statsminister för den så kallade fyrklöver-regeringen där bland annat Venstre ingick som en betydelsefull partner. 1993 föll regeringen på en för det stora politiska livet ganska bagatellartad sak, Tamil-saken, som handlade om hanteringen av tamilska flyktingar från Sri Lanka. Sedan dess har socialdemokraterna styrt Danmark.

De konservativa har sedan 1993 plågats av inre motsättningar och ständiga byten på partiledarposten. Dels på grund av de interna motsättningarna, dels på grund av oegentligheter från vissa ledande partifunktionärer. De konservativa har inte kunnat hämta sig efter detta och idag är det Venstre som är det helt dominerande borgerliga partiet, som samlar både liberala och konservativa krafter. Helt klart är dock att flödet av väljare mellan de två partierna är stort och skulle de konservativa få en mer attraktiv ”besättning” i ledningen än Venstre skulle de snabbt ta tillbaka förlorad mark.