Jag vill veta vad Polens religion (katolikerna) har med kommunismens fall i Polen att göra?
Zanna Johansson, Stockholm (29 maj 2002)
a_girl_named_sandoz[snabel-a]kent.nu
Religionen har en hel del att göra med kommunismens fall i Polen – och resten av Östeuropa.
Kommunismen är till själva sin kärna ateistisk och mot all religion. Kristen, muslimsk, judisk eller vad det vara må. Kommunistiska regimer propagerar regelmässigt mot religionen, exempelvis gjordes kyrkor om till ateistiska museer i Ryssland. I några länder har man med våld (fångläger, avrättningar) försökt utrota religionen. Det har gällt (under skilda perioder) bland annat Albanien och Kina. I de flesta kommunistländerna valde man dock en något mer flexibel linje. Man propagerade mot religionen, man såg till att inga troende fick inflytelserika poster, den som döpte sina barn kunde räkna med att bli trakasserad av myndigheterna på olika sätt, aktiva präster motarbetades eller fängslades, prästseminarier stängdes osv. Men enskilda troende kunde fortsätta att vara troende så länge de inte propagerade för sin tro.
Men den som ville göra karriär måste bestämt ta avstånd från religion.
Vid några tillfällen såg sig dock även kommunistiska länder förorsakade att vädja till religiösa grupper. Så gjorde Stalin när kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen bröt ut 1941. Då släpptes tvångströjan mot den ortodoxa kyrkan och den engagerades istället för att mobilisera det ryska folket i kampen mot tyskarna. Men den nya frihet som den ryska ortodoxa kyrkan då fick tog ett tvärt slut när segern var vunnen. Då gick allt tillbaka till det gamla igen.
I Polen avvek emellertid religionspolitiken från vad som gällde i andra kommunistiska stater. Polen var sedan länge starkt katolskt och de polska kommunistledarna, som själva var övertygade ateister, insåg att det skulle vara lättare att ta kontroll över landet om man inte också attackerade de breda folklagrens religiösa tro. Man nöjde sig alltså med att beslagta de “rikas” egendom, nationalisera alla företag och kasta politiska motståndare i fängelse. Religiösa motståndare fick fortsätta att driva sin verksamhet och det byggdes till och med kyrkor i det kommunistiska Polen.
När motståndet mot regimen växte blev kyrkan en samlingspunkt för oppositionen. Fackföreningsledaren Lech Walesa, som senare blev Polens president, hade en stark katolsk tro och bar alltid en madonnabild på kavajuppslaget. Viktigt var också att den polske kardinalen Karol Wojtyla 1978 blev vald till påve under namnet Johannes Paulus II. Den polske påven kunde från sin internationella position kritisera kommunismen och verksamt bidra till att regimens ställning undergrävdes.
Den katolska kyrkan i Polen kontrollerades som enda organisation inte av regimen. Och den ställde under 1980-talet upp som “fadder” för andra regimkritiska organisationer. Därigenom bidrog katolska kyrkan verksamt till att kommunismen kunde falla 1989.