Vad finns det för olika organisationer samt föreningar som motarbetar den ökade klyftan mellan i- och u-länder? Vilka är åtgärderna?
Anna Sjölund Vaxholm (10 maj 2001)
annapanna52[snabe-a]hotmail.com
Lyckligtvis är Din fråga alldeles felställd. Klyftorna mellan i- och u-länder minskar kontinuerligt. Till en del genom att u-länder blir så kallade nic-länder (newly industrialized countries) – och sedan i-länder. De rika ländernas ekonomiska samarbetsorganisation har under de senaste åren utvidgats med flera före detta u-länder. Mexiko och Sydkorea är de största. Samtidigt sker en mycket snabb utveckling i länder som Thailand, Malaysia, Chile, Indien med flera. De tre förstnämnda lär lämna u-ländernas krets inom några år. Det skall dock sägas att det finns ett visst antal u-länder där utvecklingen helt stannat upp eller till och med gått bakåt. De flesta av de länderna är (Kuba, Nordkorea, Burma) eller har varit (Tanzania, Mozambique) styrda av socialistiska/kommunistiska ideologier. Några av religiösa extremister (Afghanistan).
De organisationer som i första hand gör insatser för att ytterligare krympa klyftan mellan i-länder och u-länder är de stora multinationella företagen som bygger upp ekonoisk verksamhet i u-länderna eller lägger ut legoproduktion. För att nämna några med svensk anknytning Ikea, H&M, Lindex och Ericsson. De stora multinationella företagens insatser kompletteras med insatser från Världsbanken som med industriländernas hjälp bistår u-länderna med finansiellt stöd för ekonomisk utveckling. FN har också en rad organ som arbetar för utveckling i u-länderna.
Det finns också organisationer som arbetar för att lindra nöd i de fattiga länderna – dit hör i första hand kyrkornas missionsorganisationer, men även andra ideella organisationer. Att lindra nöd är visserligen en ytterst angelägen och behjärtansvärd åtgärd, men det är något helt annat än de insatser som görs för att långsiktigt minska klyftorna, som görs av Världsbanken med flera organisationer.