Varför hindrade ingen judeutrotelsen? Vad lever kvar av nazismen idag?
Johan Bunnstedt, Halmstad (24 mars 1999)
grodanboll[snabel-a]innocent.com
I dagarna har 144 svenska intellektuella i ett upprop motsatt sig de åtgärder som vidtagits för att förhindra utrotningen av den albanska befolkningen i Kosova. Har vi lärt oss något? Svenska intellektuella socialister har i alla fall ingenting lärt.
Skillnaden på då och nu är att det då var en av världens stormakter, den militärt starkaste av alla, som låg bakom utrotningen. Idag är det en tredje klassens militärmakt som ligger bakom. Det borde alltså vara så mycket enklare att ställa upp idag, eftersom riskerna är mycket mindre. Men ändå går 144 svenska intellektuella slaktarnas ärenden.
Därtill kommer att judeutrotningen faktiskt var okänd fram till 1943 för de flesta. Och då, 1943, satsade ju redan de allierade sedan flera år alla sina militära resurser på att krossa Hitlers maktställning. Sverige valde då som nu att ställa sig sidan av den övriga världens ansträngningar för demokrati och mänsklig anständighet. Det är ju den verkliga innebörden av en neutralitetspolitik som ställer sig neutral mellan demokrati och diktatur. Neutral mellan nationalsocialism och demokrati, neutral mellan kommunism och demokrati.
Nationalsocialismen krossades 1945 militärt. Idémässigt blev det också bara en ruinhög. Idag odlas vissa nationalsocialistiska idéer i kriminella ligor. Ligornas allmänna brottslighet är dock sådan att de säkert skulle ha placerats i ett lämpligt koncentrationsläger om de gjort sig skyldiga till samma brott när nationalsocialisterna hade makten. Den andliga arvtagaren till våldssystemet, diktaturen och planekonomin i den nationalsocialistiska staten finns idag faktiskt främst i olika kommunistiska sekter