Hur påverkade frihandeln respektive merkantilismen världsekonomin?
Nina, Södertälje (7 februari 2006)
nd_10[snabel-a]hotmail.com
De merkantilistiska tänkarna och ekonomerna under 1500- och 1600-talet kan betraktas som början till den moderna nationalekonomin. Merkantilisterna var långt ifrån eniga i alla sina teorier men det fanns tre punkter som förenade dem alla:
1. De ansåg att vissa statsingripanden var nödvändiga för att ekonomin skulle fungera väl. Den centrala planeringen var utbredd och många av dessa ingrepp var på detaljnivå.
2. De ansåg att pengar, ädla metaller, guld och skatter var viktigt för att skapa välstånd. Kritikerna av merkantilismen anser att de har förväxlat pengar och välstånd.
3. Av den anledningen kom merkantilisternas rekommendationer att handla om att maximera inflödet av guld i landet och att minimera utflödet av detsamma. Självförsörjning var av den anledningen viktig. Den enda vinst som ett land kan få av internationell handel är att skapa en positiv handelsbalans. Ett land ska med andra ord exportera mer än det importerar för att därmed få in mer guld och andra skatter in i landet.
De flesta merkantilister gjorde politiska överväganden när de utvecklade sina teorier. En vanlig syn på merkantilisterna är att de anpassade sina teorier efter den centrala staten som började växa fram ordentligt under den här perioden. Statsöverhuvuden behövde resurser för att styra sina länder och merkantilisterna kunde hjälpa dem med det.
På 1700-talet förde Adam Smith, som är att betrakta som nationekonomins fader, fram sina teorier om frihandel. Han hade en teori om absoluta fördelar som gick ut på att alla länder tjänar på att handla med andra länder så länge man har absoluta fördelar till skillnad från tidigare teorier (merkantilisterna) som utgick från att utrikeshandel enbart var ett sätt att få in så mycket ädelmetaller som möjligt till det egna landet. Smiths teori har senare reviderats av David Ricardo som istället talade om relativa (komparativa) fördelar som går ut på att alla länder, oavsett absoluta fördelar, tjänar på att handla med varandra.
Även länder som jämfört med andra länder är dåliga på att producera produkter tjänar alltså på frihandeln. Ett mycket vanligt och pedagogiskt exempel är att jämföra två länders produktion av två produkter. Om land A kan producera en dator på 1 timme och en bil på 4 timmar och om land B kan producera en dator på 10 timmar och en bil på 5 timmar bör land A specialisera sig på datorer och land B på bilar. Om land A producerar en dator och en bil tar det 5 timmar och om land B producerar en dator och en bil tar det 15 timmar. Tillsammans tar det alltså 20 timmar för båda länderna att producera en varsin dator och bil.
Men vad händer om land A använder sina 5 timmar åt att enbart producera datorer? Jo, då kan land A producera 5 datorer. Land B kan med sina 15 timmar producera 3 bilar. På dessa 20 timmar kan alltså land A och land B producera 5 datorer och 3 bilar istället för 2 datorer och 2 bilar. Land A kan alltså producera 5 datorer på 5 timmar istället för 1 dator och 1 bil medan Land B på 15 timmar kan producera 3 bilar istället för 1 dator och 1 bil. Och på 15 timmar kan Land A producera 15 datorer. Hade Land A envisats med att göra både och hade Land A bara kunnat göra 3 bilar och 3 datorer på dessa 15 timmar.
Land A kan alltså producera fler datorer och köpa bilar från land B som i sin tur kan köpa datorer av Land A genom att producera och sälja bilar. Man kan också uttrycka det som att länderna köper tid från det andra landet som de kan använda till att producera det som de är bäst på. Båda länder tjänar alltså på att handla med varandra och den totala produktionen och välståndet blir större.
Den stora fördelen med internationell handel är alltså inte att få in så mycket guld och andra skatter som möjligt till det egna landet utan att alla länder ska specialisera sig på det som de är bäst på.
Det merkantilistiska tänkandet har lett till protektionism, dvs. olika handelshinder i form av importkvoter, exportstöd och tullar mm, vilket i sin tur har minskat välståndet i världen. (Viktigt att notera är att merkantilistiska beslutsfattare på många håll försökte undanröja hinder för handeln, men detta gällde enbart inom landet och inte mellan länder.) Detta är extra märkbart i U-länder som inte har fått möjlighet att sälja sina produkter på den internationella marknaden på samma villkor som andra. (Det finns också andra anledningar till U-länders fattigdom som jag inte ska ta upp här).
Merkantilismen har också med sin fokusering på centralisering av den ekonomiska makten lett till att många idéer och innovationer aldrig förverkligats då konkurrensens drivkraft har hållits tillbaka till förmån för central planering. Vidare har merkantilismen, precis som all protektionism har en tendens att göra, skapat ett antal konflikter i världen, till och med krig. Ett exempel är krigen mellan Frankrike och Holland under 1600-talet. Studier av bland annat fredsforskaren Rudolph Rummel visar att risken för krig minskar när länder handlar med varandra, vilket inte är så konstigt då länder som handlar med varandra är så beroende av varandra.
Frihandeln leder som du sett ovan till ökat välstånd. Det finns många exempel på hur frihandel har förbättrat välståndet i ett antal länder. Japan och Tyskland efter andra världskriget och de asiatiska tigrarna och Östeuropa idag är några exempel på hur frihandel skapar välstånd.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert