Varför misslyckades femårsplanerna?
Jonna, Garpenberg (8 augusti 2006)
jompet21[snabel-a]hotmail.com
För att förstå varför femårsplanerna i bland annat Sovjetunionen inte fungerade måste man förstå hur en marknadsekonomi och en planekonomi fungerar. I en marknadsekonomi är det utbud och efterfrågan som avgör prisnivån på en produkt och det är via prissignaler som producenterna vet om de ska producera mer eller mindre av en viss produkt. När efterfrågan på en produkt ökar stiger priset (allt annat lika) och om efterfrågan minskar sjunker priset (allt annat lika). När utbudet minskar på grund av brist på råvaror stiger priserna eftersom det begränsade antalet av en viss produkt ska fördelas på lika många människor som tidigare (allt annat lika). När utbudet stiger genom att exempelvis fler företag går in på en viss marknad sjunker priserna (allt annat lika). I en marknadsekonomi nöjer sig staten med att försöka prognostisera den ekonomiska utvecklingen.
I en planekonomi tas beslut om att öka, minska eller bevara den nuvarande produktionsnivån på central nivå. Politiker och byråkrater bestämmer hur många skor som ska produceras. Femårsplanerna var en plan för hur mycket som skulle produceras under en femårsperiod. Det säger sig självt att det är en omöjlighet att veta hur exakt många skor ett land behöver om fem år. Att bara planera en månad framåt i tiden är svårt nog. I en marknadsekonomi får man hjälp av prissignalerna men i en planekonomi finns inte dessa signaler. Då tillfredställs inte en efterfrågeökning på en viss produkt lika snabbt som i en marknadsekonomi och då uppstår snabbt brist på den specifika produkten. När efterfrågan hos befolkningen minskar uppstår istället ett stort lager av produkter som ingen vill ha.
Utbudet kan kontrolleras något bättre i en planekonomi än efterfrågan, men även utbudet kan ställa till det. Det är inte ofta som utbudet ökar mer än planerat i en planekonomi, men det sker ofta att utbudet blir lägre på grund av att incitamenten för att producera är borttaget i en planekonomi. Varför producera mer när man ändå inte får något extra för den extra arbetsinsatsen? Om man får lika mycket oavsett hur mycket man producerar, producerar man inte mer än det man måste enligt femårsplanernas dekret. I Sovjetunionen uppstod svält, bland annat i Europas tidigare kornbod Ukraina, då bönderna som tvingades in i kollektivjordbruk drog ned på produktionen som en indirekt och diskret protest mot det orättvisa utsugningssystemet. Det fanns två sätt att lindra effekterna av detta; 1. Tillåta en viss nivå av marknadsekonomi så att bönderna får mer när de producerar mer, ex. Lenins nya ekonomiska politik (NEP) 1921, 2. Tvinga bönderna att producera medelst våld och terror, ex. Stalins socialiseringoffensiv 1929. Ingen av metoderna kom att fungera.
Den främsta anledningen till att femårsplaner inte fungerar är att informationsmängden i ett samhälle är så extremt stor att ingen enskild person kan samla in all information och göra perfekta planer för en femårsperiod.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert