Jag hoppas att ni skulle kunna svara på en fråga angående upproret på Himmelska Fridens Torg 1989. Jag undrar vad som egentligen orsakade det och vad det fick för konsekvenser.
Carin Sundström (25 november 1998)
csundstroem[snabel-a]hotmail.com
Händelserna på Den Himmelska Fridens Torg (Tienanmen) i Peking 1989 inträffade innan kommunismen fallit i Sovjetunionen och Östeuropa. Då hade kommunismen aldrig någonsin fallit i något land, sedan den väl gripit makten (om man undantar en del kortare incidenter, när kommunister lokalt haft makten några veckor). När oppositionella krafter stärkte sin position eller hotade att ta över var det alltid vapnen som fick tala och kommunisterna behöll sin maktposition (all makt kommer ur en gevärspipa, heter det Mao Tsetungs skrifter).
Efter kommunisternas maktövertagande på det kinesiska fastlandet 1949 följde en mycket turbulent tid. Olika kampanjer drevs och perioder av relativ frihet följdes av perioder då de som utnyttjat friheten kastades i koncentrationsläger. Ett crescendo i kommunistiskt vansinne inträffade under den “stora proletära kulturrevolutionen” 1966-1976. Den mångtusenåriga kinesiska kulturen förtrampades av obildade barbarer, som fick makt genom att kalla sig “proletärer” och “studenter”. De som inte föll de nya makthavarna i smaken utsattes för trakasserier, förödmjukelser, misshandel och tortyr. Det här gällde de som tagit sig fram i systemet som kommunister, eftersom alla antikommunister sedan länge förpassats till fånglägren (Laogai) i Sinkiang (Xinjiang) och andra avlägsna områden. En av de som blev offer för kulturrevolutionen var vice premiärministern Deng Xiaoping, som avsattes och fick tillbringa ett par år med jordbruksarbete på landet.
När kulturrevolutionens vansinne upphörde och “de fyras gäng” (som inkluderade Mao Zedongs hustru Jiang Qing) greps (1976) och ställdes inför rätta kom några av de överlevande makthavarna från innan kulturrevolutionen tillbaka. Bland dem Deng Xiaoping.
Under åren närmast efter 1976 styrdes Kina åter efter den gamla kommunistiska modellen från före kulturrevolutionen, med en stark centralmakt, planhushållning och fångläger för den som opponerade sig. Så småningom började emellertid den ekonomiska politiken att luckras upp. De statliga företagen gavs vissa friheter och “de fyra moderniseringarna” lanserades. Det handlade om jordbruket, industrin, militären och forskningen. Wei menade att det också krävdes en femte modernisering – demokrati. Han kunde under en tid sprida sin uppfattning via väggtidningar – bland annat Tansuo (“Efterforskningar”), som kritiserade det kommunistiska politiska systemet. Naturligtvis blev det för mycket och Wei greps och dömdes till femton års fängelse 1979. Tumskruvarna hade dragits åt.
Under slutet av 1980-talet lättades förtrycket åter. Nu var det inte bara fråga om lättnader i styrningen av de stora statliga företagen. En viss småföretagsamhet tilläts. En del av de värsta avarterna i det kollektivistiska Kina luckrades upp och framstegen lät inte vänta på sig. Men med en friare ekonomi följde åter krav på politisk frihet. Ledande för de kraven var studenterna vid universitetet i Peking. Studenterna blev, precis som under kulturrevolutionen, en maktfaktor. Men den här gången var det “högerinriktade” studenter, studenter som krävde frihet. Efter demonstrationer 1986 tvangs generalsekreteraren i kommunistpartiet Hu Yaobang att avgå. Trycket mot regimen ökade och under våren 1989 ordnade studenterna ständiga möten på Den Himmelska Fridens Torg i Peking, efter Hu Yaobangs död den 15 april. Demonstrationerna blev alltmer omfattande och ledde till att regimen förlorade ansiktet när den inte kunde hålla en presskonferens med den besökande sovjetledaren Michail Gorbatjov i Folkets Stora Hall vid Den Himmelska Fridens Torg. Studenterna kontrollerade torget och ville inte släppa in kommunisterna.
Efter ytterligare några veckor slog Deng till. Han lät armén marschera in på Den Himmelska Fridens Torg. Soldater sköt på obeväpnade studenter. Stridsvagnar rullade in på torget och stridsvagnaförarna körde framåt utan att bry sig om vilka som stod i vägen. Tusentals studenter arresterades. Hundratals dödades. Runt om i landet började de oppositionella åter att jagas. Demokratirörelsen krossades, på samma sätt som tio år tidigare när Wei greps.
Massakern på Den Himmelska Fridens Torg den 4 juni 1989 ledde till ett svårt bakslag för demokratirörelsen i Kina. Det tog minst fem år innan den på nytt började kunna göra sig gällande. Omvärldens dom var dessutom hård. Kina isolerades, de officiella besöken uteblev och handelsförbindelserna skars ned.
Det var bara Sveriges statsminister, av den demokratiska världens alla ledare, som kunde tala om vikten av politisk stabilitet vid ett middagstal i Peking 1996. Politisk stabilitet råder när regimens fiender sitter i läger och inte kan yttra sig.