Vilka var för och nackdelarna mellen den atenska demokratin? (Om man jämnför med den svenska dekokratin idag) Och vad hade Imperialismen för drivkrafter, fanns det några kända personer som är värda att nämna?
Malin Danielsson, Hudiksvall (7 februari 2007)
MalinDanielsson4[snabel-a]hotmail.com
Det som skiljer de två demokratiska systemen ifrån varandra är att nuvarande amerikanska och franska demokratisystem bygger på samtyckesprincipen och att den atenska demokratin bygger på deltagandeprincipen. Grunden för den atenska demokratin var medborgarnas deltagande i den politiska beslutsprocessen. Den demokrati som råder i västvärlden och i cirka 63 % av världens länder, och som härstammar från 1700-talets revolutioner, bygger på att representanter utses för att föra medborgarnas talan.
Den atenska demokratin valde sina beslutsfattare via lotterier medan dagens västerländska demokrati väljer sina beslutsfattare i fria allmänna val. Fördelen med det atenska upplägget är att alla medborgare inkluderas i beslutsfattandet och risken för korruption blir mindre eftersom ingen enskild person eller grupp av personer växer samman med makten. Egenintressen får därmed mindre makt. Den atenska demokratin är fortfarande aktuell i dagens samhälle eftersom det finns många debattörer som lägger en stor vikt vid valdeltagandet och som pläderar för folkomröstningar. Dessa debattörer förvaltar nämligen det atenska arvet. Ytterligare fördelar bygger på John Stuart Mills argumentationslinje om att ett högre deltagande leder till att flera argument bryts mot varandra och att besluten därför blir kvalitativt bättre. Ju fler som deltar desto högre blir sannolikheten att dåliga argument inte överlever. Medborgare kommer också att växa med tiden och dessutom få en starkare identitet och lojalitet med systemet.
Nackdelarna är att lotten inte tar någon hänsyn till kompetens och ideologier utan på rätten att få delta. Kontinuiteten blir också lidande eftersom makthavarna ständigt växlar eller alternativt utgör en anonym massa. Därmed blir det svårt att hålla en tydlig linje eftersom den som lottas fram som ersättare till sittande makthavare kan ha helt motsatta åsikter än vad den sittande har. Besluten blir då väldigt godtyckliga och omöjliga att förutse. Dessutom blir allt ansvarsutkrävande omöjligt eftersom alla deltar vilket gör att ingen egentligen har fullt ansvar. Ett ytterligare problem med den atenska demokratin är att systemet är mer beroende och känsligt för tillfälliga opinioner och lynchtendenser. Vidare kan en så banal sak som rätten att inte delta bli ett problem. Hur hanterar man en sådan situation där den som lottas fram inte vill delta i beslutsprocessen?
En ytterligare nackdel med den atenska demokratin är att kvinnor och slavar inte fick delta i beslutsfattandet. Till en början hade inte kvinnor tillträde till den västerländska demokratin, men i takt med att demokratierna i väst utvecklades, välfärden höjdes tack vare kapitalism och frihandel samt då medelklassen blev allt starkare ställdes krav på allmän rösträtt för alla.
Ordet imperium har sitt ursprung i det romerska riket och betyder ”herravälde”, ”befallning” och ”myndighet”. Imperier har existerat även före romarriket, och det inte bara i västvärlden, men romarriket är det historiska exempel som är vanligast. Begreppet syftar främst på en centralstat som koloniserar och ockuperar andra länder och som förvägrar medborgarna i dessa länder att delta i det politiska beslutsfattandet. Ordet har använts och missbrukats av vänsterkrafter som kritiserat USA och västvärlden för imperialism när de indirekt har försvarat sig mot exempelvis Sovjetunionen under kalla krigets dagar. Särskilt Lenin har utmärkt sig som användare av ordet imperialism. Han trodde nämligen att imperialismen, dvs. kolonialiseringen, var ett sista desperat försök av de kapitalistiska länderna att bevara makten i västvärlden.
Drivkrafter bakom imperialism kan variera men maktbehov och möjligheten att utnyttja andra länders naturresurser och andra tillgångar såsom mänskliga slavar kan vara några exempel. Andra exempel kan vara ren idealism och pionjäranda. En ledare kan vilja sprida frihet och demokrati till andra länder, men vid sådana tillfällen upphör imperialismen, enligt definitionen, så fort ockupationsmakten överlämnar den politiska makten till den lokala befolkningen. Ett exempel på det sistnämnda är Irak där USA är en invasionsmakt som överlämnat den politiska makten till irakierna.
MVH
Fredrik Runebert